Petra Laiti beskrev från en scen på bokmässan det lilla samhället Enare, Aanaar på lokal samiska. Med sina 7 000 invånare är det inte bara finska Sápmis huvudort, utan har också utvecklats till en populär turistort med 700 000 hotellnätter varje år.
– Det leder till en enorm press på lokalbefolkningen. Det är som wild west, förklarade Petra Laiti på bokmässans seminarium på temat Samer i medier.
Enare/Aanaar är Finlands till ytan största kommun och ligger i landets allra nordligaste del, med gräns till både Norge och Ryssland.
– En stor grej där nu är att åka hundsläde bakom huskyhundar. Det finns inte i vår kultur, vi har aldrig tagit oss fram på det sättet. En ickesamisk person har kommit dit med sina hundar och lockar folk. Nu har vi hundstängsel mitt i stan. Jag är så rädd att den här massturismen ska drabba andra ställen, sa Petra Laiti.
Katarina Hällgren som är svensk frilansjournalist och same konstaterade att situationen med turismen inte är likadan i Sverige.
– Det är samiska turistföretagare som arbetar med turismen. Här sker också en folkbildning och man lär sig om den samiska kulturen.
Att det behövs mer kunskap om samerna och framförallt deras historia var samtliga panelister överens om,
– Det finns en viss beröringsskräck, eftersom vi inte har all kunskap. Vi måste också få ställa de dumma frågorna, sa Christoffer Ahlqvist, chefredaktör på Göteborgs-Posten, som satt i panelen för att som han sa: ” representera de redaktörstyrda traditionella medierna”.
När det gäller den större frågan om Sápmi, och till exempel turismen och dess effekter, sa Christoffer Ahlqvist att journalistiken inte har som syfte att stödja den ena eller andra sidan.
– Vi ska vara konsekvensneutrala. Men vi står på den lilla människans sida.
Petra Laiti är en flitigt anlitad gäst på Bokmässan i Göteborg. Hon var också med i en panel om försoning. I den önskade hon att alla de sanningskommissioner som pågår i de olika Sápmiländerna, Norge, Sverige, Finland Ryssland, skulle läsas tillsammans.
– Sápmi är ett och rapporterna handlar om vår gemensamma historia, sa Petra Laiti.
Arbetet med försoning mellan samerna och majoritetsbefolkningen i Sverige, Norge och Finland har påbörjats. Men de flesta är överens om att det kommer att ta generationer att komma till en förändring.
I dag handlar det om fortsatta konflikter: gruvdriften, turismen och den så kallade gröna omställningens konsekvenser för lokalsamhället i Sápmi. Hur ska urfolkets rättigheter kunna samsas med nationella behov?
Ànde Somby, forskare vid universitet i norska Tromsö, ledde seminariet om försoning och inledde med den filosofiska frågan: Det har skett en historisk orättvisa, men vems är ansvaret?
– Vi har ett kollektivt ansvar. Ingen här har startat orättvisan men vi har ärvt den. Vi har en skyldighet att göra vad vi kan för att lämna världen bättre än den som vi ärvde. Det är som att äta en elefant, man kan inte äta hela på en gång, men bit för bit går det.
Petra Laiti menade att samerna egentligen inte behöver några sanningskommissioner.
– Vi vet ändå. Förutom vårt land och vårt språk, har vi också blivit berövade resurser. Sápmi borde få tillbaka dem, som LKAB:s malm. Det finns saker i behandlingen av samer som vi inte kan glömma, eller förlåta ännu. Vi har rätt till kompensation. Men ändå, målet är att vi ska fortsätta leva tillsammans. Hur ska vi kunna nå dit? Vi ska vara goda grannar och om några generationer kan vi kanske nå försoning, sa Petra Laiti.
Läs med om Bokmässan här