Klockan sju på morgonen den 23 september, startade årets hummerfiske på västkusten. På många håll är det något av en social happening.
Men tillgången på hummer är begränsad och det svenska hummerfisket hårt reglerat. För fritidsfiskare tar det slut redan sista november.
Privatpersoner får använda högst sex tinor samtidigt, yrkesfiskare 40. Tinor är de nätburar, det enda tillåtna fiskesättet, som släpps ner till botten och där humrarna lockas in med hjälp av agn i form av saltad, ruttnande fisk. Är fisken för färsk kommer krabborna i stället.
Nytt från 2023 är att tinorna, utöver hål där alltför små humrar tar sig ut, också måste ha en rymningslucka som stängs med nedbrytningsbart bomullsgarn. Om tinan sliter sig och blir kvar på botten går luckan snart upp.
Hummern (Homarus gammarus) lever på steniga bottnar på 10–30 meters djup i Skagerrak, Kattegatt och norra delen av Öresund. Den växer livet ut, ju äldre desto större. Den hittills största noterade svenska hummern vägde 5,1 kilo och mätte 46 centimeter. Den finns att beskåda på Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm.
Runt om i Bohuslän arrangeras hummersafari under hösten. Besökarna får följa med ut och vittja tinorna och ofta avnjuta en hummermiddag efteråt. Det är en upplevelse som inte ska tas för given. Världsnaturfondens, WWF, fiskguide ger gult ljus (var försiktig) för hummer fiskad i Skagerrak och Kattegatt, enligt svenska regler. Däremot avråder WWF från att ta hummer från Nordsjön eller Barents hav.