Lagern Ivar har maltig smak. Liten sötma. Ljus men med sting. Den är döpt efter tändstickskungen Ivar Kreuger, vars dramatiska död utlöste den beryktade Kreugerkraschen 1932. Då kontrollerade hans företag mer än hälften av världens tändsticksproduktion.
I dag serveras ölen med hans namn i baren på restaurang Idlewild. Det har sin förklaring. Idlewild huserar i den byggnad där Jönköpings Tändsticksfabrik producerade så kallad splint. Timmerstockar av asp kapades, svarvades och hackades till det som skulle bli tändstickor. På andra sidan gatan ligger fabrikshuset ”Patenten” och på baksidan det gamla laboratoriet. De röda tegelbyggnaderna med sina spröjsade fönsterrader minner om en svunnen storhetstid. Tändsticksområdet i Jönköping är den enda helt bevarade historiska miljön från en industri som blev mer eller mindre synonym med Sverige. Den satte helt enkelt världen i brand.
– Det här är det vackraste området i stan, konstaterar Malin Östlund som är bartender på Idlewild.
Det är tidig fredagskväll och fullsatt. Alltifrån riktiga ölnördar till dem som bara gillar atmosfären, de hungriga och törstiga, söker sig hit. Restaurangchefen Scott Bowman rekommenderar sin personliga favorit Truth Bomb, en söt och grumlig IPA, ” som alla gillar”. Idlewilds egna bryggeri ligger ett stenkast bort i tändsticksfabrikens före detta kraftstation.
Tändsticksgränd kantas av restauranger och barer. Intill Idlewild ligger Pescadores, en restaurang som bjuder på öring, röding och gös från Vättern. Abborre och kräftor läggs till på menyn när de är i säsong. Det är en familjeägd verksamhet som började mer blygsamt på Svavelsticksgränd, områdets andra gata.
– Jag tror att de hade ångmaskinen härinne, säger Magdalena Haglund, delägare och ”allt-i-allo”.
På Tegel Burgare & Bärs, snett mittemot, finns traversen kvar i taket med en rejäl krok och noteringen ”Tillåten last 5 ton”. Varje hus bär på en del av berättelsen om tändstickorna, om en tid då ett tusental anställda arbetade tio timmar långa skift, sex dagar i veckan. Då miljontals tändsticksaskar tillverkades här varje dag. Nu spelar gästerna shuffleboard under traversen på Tegel. Musik strömmar ut på gatan från butiker och barer. Stearinljusen brinner i fönstren och växter klättrar uppför teglet.
Men någonstans i skuggorna rör de sig, de som limmade etiketter, doppade stickor i fosfor och lanserade banbrytande uppfinningar.
Jönköpingsbröderna Lundström, Carl och Johan, grundade tändsticksfabriken 1845. Det började i den herrgårdsliknande byggnad som i dag är Tändsticksmuseet. Klockan ovanför ingången har bara timvisare, allt som arbetarna ansågs behöva.
Museet är en liten pärla. En film med Ulla Skoog inleder besöket, en resa i eldens tecken – den som är människans superkraft. Sedan följer berättelsen om maskinerna, om den tekniska utveckling som ersatte arbetet för hand, effektiviserade produktionen och fick fabriken att breda ut sig från herrgårdshuset till de stora tegelkomplexen.
– Man andas verkligen industrihistoria här, man känner att det är en gammal arbetsplats. Folk har slitit här, säger intendenten Ann Johnson.
Det är tacksamt att dra till med de eldfängda begreppen, men ja, Ann Johnson brinner för tändstickshistorien.
– I dag vet barn knappt vad en tändsticka här. De har ju såna här, säger hon och gör en rörelse som anspelar på de braständare som fylls på med gas.
Museets utställning lyfter fram arbetarna. Många av dem var barn. Med sina små händer ansågs barn särskilt väl lämpade för det pilliga värvet. Bland de vuxna arbetarna var kvinnorna i majoritet. Vi stannar vid fotot av en kvinnlig arbetare, en av dem som drabbades av fosforförgiftning och förlorade sin underkäke. I vissa fall ledde exponeringen för den vita fosforn, som gjorde stickan lätt att tända, till döden.
– Först var det tändstickor som kunde tändas mot vad som helst, såna som man ser i gamla cowboyfilmer med Clint Eastwood, berättar Ann Johnson.
Att tända mot skosulan ser visserligen coolt ut, men den typen av stickor kunde också självantända i fickan. Därför var det säkerhetständstickorna som erövrade världen. Den giftiga vita fosforn byttes mot röd fosfor och en del av kemikalierna flyttades till plånet. För bröderna Lundström i Jönköping blev det en enorm framgångssaga. 1917 införlivades tändsticksfabriken i Kreugers imperium.
– Vi får besökare från Holland, Tyskland och Frankrike som känner till Jönköping som det konstiga ortnamnet på tändsticksaskarna, berättar Ann Johnson.
Hon häller upp te i koppar med ”Solstickepojken” på. Kakburken har samma motiv. Ni har sett det, världens kanske mest spridda konstverk, signerat Einar Nerman. Det visar sig vara ett av närmare 15 000 olika motiv som prytt de svenska tändsticksaskarna.
I museets montrar beundrar vi de indiska etiketterna med tigrar, lamor till Peru och lejon till Marocko. På den kinesiska marknaden har det varit populärt med drakar. Med tekniska innovationer som bilen och telefonen, porträtt på kungar och presidenter blev tändsticksaskarna både nyhetsmedium och propagandaverktyg. Med kända monument fungerade de som souvenirer.
Redheads. Det är så Damien Linsley känner de svenska tändstickorna från hemlandet Australien. En rödhårig kvinna med långa ögonfransar och sug i blicken fanns på etiketten. För snart tjugo år sedan följde han kärleken till Småland och 2016 bryggde han sitt första öl här. Nu driver han Idlewild och tar oss med till bryggeriet, dagen efter vårt besök på restaurangen.
– Jag kommer från Surfers Paradise, men här finns det inte så mycket surfing så jag behövde en annan hobby.
Det började med en 50-liters kastrull och ölen Lager Lager Lager. Nu jäser Ivar och Truth Bomb i tankar med plats för 2 000 liter. Damien njuter av platsen. Han tycker att tändsticksområdet påminner om Melbournes äldre kvarter. Drömmen är att röja upp i den gamla kraftstationen, där ångpannorna stod, och få hit mer folk. Mer liv. Och samtidigt bevara arvet.
– Vi har gårdsförsäljning av folköl här ibland, men jag skulle vilja ha öppet för besökare oftare.
Vi vandrar vidare utmed Tändsticksgränd och hamnar hos Katrin Bååth som driver en butik som säljer smycken, inredning, tvålar, och givetvis även tändsticksaskar med eget blommigt motiv.
– Ibland ”lajvar” jag kafé också. Då står min man här och steker belgiska våfflor, berättar hon och förklarar att hon trivs utmärkt i de gamla industrikvarteren och särskilt uppskattar de många, vackra fönstren.
– Jag är fönsterfetischist och då är det här området självklart. Det är magiskt här.
En gång var även tändsticksområdet rivningshotat. Nu ägs det av kommunen och är skyddat som byggnadsminne. Mot stan, längs med Västra Storgatan, avgränsas det av en röd tegelmur. Den skulle skydda från intrång och samtidigt ge en prydlig anblick. Huvudentrén med smidesgrindar leder rakt till museet där tre stjärnor målats på kullerstenarna. Den klassiska etiketten ”Tre stjärnor”, Three Stars på engelska, görs än i dag och är, enligt Tändsticksmuseet, troligtvis världens mest kända tändsticksvarumärke.
Den som vänder blicken österut möter nya, 17 våningar höga, Hotel Match som stod färdigt 2022. En bred trappa kopplar ihop nybygget med den gamla produktionslokalen för tändstickstillverkning från 1876, nu hotellets restaurang med bar.
I andra änden av Tändsticksgränd markeras ingången av den gamla portvaktarstugan. När vi går förbi lyser det i fönstret. Det är Albert Eckerbom som lagar en cello. Stråkinstrumentmakaren släpper in oss och visar det pyttelilla utrymme där fioler trängs på väggen. Nu väntar en sliten cello från 1770-talet på räddning. Kanske sitter tändsticksfabrikens portvakt på hans axel, förundrad över lugnet sedan fabriken tystnat.