Med strålande vackert vinterväder över Fjätervålen, där Hans Leghammar säsongsarbetar i skidshoppen, känns den dödliga snöstormen över Jämtlandsfjällen i februari 1978 avlägsen. Men han vet hur fort ett väder kan växla och har haft många år på sig att reflektera över vad som bidrog till att just han och hans kamrat överlevde de där dygnen för 47 år sedan.
– Vad är det som krävs för att ha turen att överleva? Det är de små sakerna som avgör. Med kunskap och utrustning får man mer tur, säger han och tillägger att det ändå inte är någon garant.
Den 23 februari 1978 inträffade den så kallade Anaris-olyckan, där nio personer från två olika sällskap sökte skydd för en plötslig snöstorm på väg mellan Lunndörrstugan och Anarisstugan söder om Vålådalen. Bivacken de skapade sig stod inte pall mot kylan och ropen från nödradion nådde aldrig fram. När fjällräddningen hittade gruppen två dygn senare var sex personer döda och ytterligare två omkom på vägen mot sjukhuset.
Fem mil längre västerut gav sig Hans Leghammar och hans lumparkompis i väg från Blåhammarens fjällstation. Vädret var vackert och en sista kontroll med husmor på Blåhammaren bekräftade att det inte fanns några vädervarningar. Målet var Sylarnas fjällstation, 1,9 mil bort, och de båda kamraterna kom i väg vid 11-tiden.
Ungefär halvvägs ser Hans Leghammar plötsligt en halo-ring runt solen och hur snabba fjädermoln dyker upp på himlen.
– Alldeles strax efter ser vi hur snön yr över Sylarna. En halvtimme efter det hade vi full storm med blötsnö omkring oss.
Innan stormen når dem hinner männen få på sig vindkläder. Hans Leghammar tar fram sin lavinlina och de binder ihop sig för att inte tappa bort varandra i sikten som snart är obefintlig. De bedömer att de har omkring fyra kilometer kvar till Enkälens rastskydd. Men Hans Leghammar är rädd att de dels inte kommer att orka i stormen, dels riskerar att gå vilse på vägen.
Trots sin uppväxt i Skåne är han 20 år gammal redan ovanligt fjällvan tack vare många fjällresor, vintertältningar och fjälledarutbildningar. Med hjälp av en snösond hittar han djup snö där de båda gräver en stor bivack, likt ett stort tunneltält med snöblock på taket. Där tillbringar de sedan natten, påföljande dag och stora delar av följande natt. De har mat, varma kläder och värmeljus och känner sig trots stormen ganska trygga.
–Det enda fel vi gjorde var att vi inte hade en tanke på att fjällräddningen skulle leta efter oss, så vi markerade inte bivacken och hade egentligen inte heller någon utrustning för att göra det, säger Hans Leghammar.
Så när de tidigt på morgonen den 25 januari hör skoterljud utanför, sticker de upp en spade genom taket och ger sig till känna. Då hade stormen bedarrat och de två kamraterna redan börjat packa ihop för att skida vidare mot Sylarna. På fjällstationen får de mat och möjlighet att ringa hem. Under transporten mot Storulvån nås de av nyheten om tragedin vid Anaris.
Ett helt yrkesliv har passerat sedan den ödesdigra snöstormen. Hans Leghammar har hunnit arbeta som slöjdlärare, politiker och med miljödriven affärsutveckling. Och han har fortsatt att tillbringa en stor del av sin fritid i fjällvärlden.
– Det har varit en naturlig del, att hela tiden bygga vidare på mina erfarenheter. Förbättra utrustningen, fundera på maten och så vidare.
Hans Leghammar upplever att många har bristfällig utrustning när de ger sig ut i fjällen och ser lederna som ”motionsslingor”. Han skulle också önska att fler tog sig tid att öva på nödsituationer för att vara bättre förberedda på ett oväder eller en olycka. Han har själv tagit initiativ till att ta med sig grupper ut för att gräva bivack, när de varit inblåsta vid någon fjällstuga.
Efter en olycka i fjällvärlden tycker Hans Leghammar att fokus ofta hamnar på det som gick fel. Han menar att det är lika viktigt att lära sig av det som gått bra.
– Vi fokuserar väldigt mycket på det som gått snett. Men vad är det som gör att det funkar?
Läs mer: Bättre väderprognoser ger lägre risk för fjällolyckor
Hans Leghammars egna erfarenheter och råd
- Testa din vindsäck. När och till vad kan du använda den?
- Träna på att bygga i snö. Var hittar du snö och hur bygger du?
- Testa din utrustning. Både i bra och dåligt väder. Gå gärna en kurs.
- Läs på om rekommenderad utrustning
- Kläder. Funktionella och vind/fuktskyddande ytterkläder.
- Mat. Ett oväder varar ofta 1-2 dygn. Har du mat och energi med för det?
- Tillagning. Termos och kompaktkök. Vintergas?
Utrustning som hjälpte i ”Anaris-stormen”
- Lavinlina. En 30-40 meter lång lina, 4 mm tjock, röd lina. Till exempel för att leta nästa ledkryss utan att komma bort från varandra.
- Snö/lavinsond. Blev avgörande för att hitta bra snödjup för bivacken.
- Spadar. Helst en var, för snabb grävning och att hålla alla sysselsatta och varma. Olika form och storlek för att hugga och skyffla flera kubikmeter snö.
- Snösåg. Det går att göra snöblock med en spade men blir snabbare och bättre med snösåg. Gjorde att taket på bivacken blev tätt och starkt.