Detta är en text där innehållet är chefredaktörens uppfattning vilken inte nödvändigvis behöver överensstämma med STF:s åsikt.
Kopplingen mellan resor och mat är inget nytt. Karl XII:e tog hem kåldolmen från Turkiet. Charterturismen gav oss först medelhavsköket och sedan de asiatiska smakerna.
Invandringen har fört nya traditioner och kök till Sverige.
Resultatet ser vi i dag som ett myllrande matland där det, i var och varannan stad, går att resa jorden runt genom att sätta sig till bords.
Vi som gillar matlagning har fem heta trender att hålla koll på just nu, enligt Ica:s kockkompass. En är den gröna revolutionen där köttet inte längre är självklar huvudråvara. En annan är det kulinariska arvet där mathistoria återuppväcks och gamla råvaror och recept får liv på nytt.
Sensorisk gastronomi är när hela sinnesupplevelsen får sitt med doft, smak, syn samt känsla i tänder och tunga.
Till det har vi mat som medicin där ingrediensernas nyttiga egenskaper lyfts fram.
Den femte trenden är det som allt oftare kallas vid sitt engelska namn: foraging, att samla och plocka av naturens vilda. I sig är detta naturskördande alls inget nytt. Inom restaurangvärlden har vilda växter använts som inslag av exotiskt närproducerat de senaste tio åren. Vi människor har dessutom varit samlare sedan stenåldern, och plockar svamp och bär gör vi än i dag lite till mans.
Det nygamla med att naturskörda är att allt fler växlar upp sitt plockande bortom lingon och kantarell. Vi ger oss ut i naturen och samlar harsyra, granskott, nässlor och löktrav; fjällsyra, kråkbär, rönnbär och skogsviol. För att bara nämna något av allt gott.
Vår allemansrätt ger oss rika möjligheter till ett vidsträckt naturskördande. Mycket, men inte allt, är tillåtet att plocka för husbehov. Bär, svamp och blom-mor är (i de flesta fall) okej. Men för att ta gran- och björkskott eller annat som skadar växande träd behövs markägarens tillstånd.
För egen del plockar jag, torkar, picklar, syltar och spetsar. Det händer att jag rotar ihop en sallad av färska växter intill någon av våra fjällstugor.
Apropå matnyheter har Sverige i år fått sin första trestjärniga lyxkrog – tre som i ”värt en resa i sig”. Grattis säger vi till Michelinguidens utnämning. Samtidigt gnager det när vi läser om stjärnkrogens koncept. De bästa och dyraste råvarorna handplockas världen över och flygs direkt till Stockholm för den meny som ska lagas – ett slags extremt samlande. Tyvärr känns det bara så fel i dessa tider av fokus på hållbarhet och klimatfrågor.
För övrigt…
…har ”gjort själv” en härlig känsla.
…är allt plockat i skogen värt sin omväg.
…önskar jag er allt gott.