Västerbottensfjällen: Musikern och sångerskan är uppvuxen i en renskötarfamilj. Men både jojken och samiskan har hon fått erövra som vuxen – på sitt eget vis.
–När jag väl förstod att det inte måste vara perfekt och inte låta på ett visst sätt, det var då det lossnade, säger hon.
2018 kom skivan Gulldalit (lyssna på umesamiska) där Sara kompletterar jojk och komp med vardagsljud från samevistet Skuovlie i Västerbottenfjällen: renklövar mot marken, rinnande vatten och lekande barn kring tältkåtorna.
”Magiskt melodiösa ljudlandskap”, tyckte juryn som tidigare i år utsåg skivan till Årets utgåva på Folk- och världsmusikgalan. För Sara handlar det om ett starkt behov att ”kunna uttrycka mig på mitt hjärtas språk i mitt kulturarv”.
–Folk säger att de hamnar ute i naturen när de lyssnar på mig. Kanske inte på min plats men på sin egen. Det är magiskt, säger Sara Ajnnak.
–Det är viktigt att skapa utrymme för de samiska berättelserna. Om min röst får höras och bli en del av majoritetssamhället, precis som rösterna från Rinkeby eller var som helst, då kan vi mötas på riktigt och komma förbi rasism och stereotyper. •