Sedan 1946 har STF haft en raststuga i Unna Reaiddávággis dalgång i Kebnekaisemassivet, ett dramatiskt område med djupa, smala dalgångar och branta fjällsolitärer. I somras byggdes ett nytt vindskydd i stället för det gamla från 1961. Arbetet gjordes ideellt av STF-medlemmar, i ett så kallat dugnadsprojekt. Nybygget är en likadan trekantig prismastuga som den förra, som i sin tur ersatte den ursprungliga torvkåtan. Prismastugan var en populär modell i mitten av 1900-talet och har funnits på många av STF:s stugplatser.
Unna Räitastugan ligger vackert, intill en glaciärsjö med tillhörande vattenfall och vid stupet av den klipptröskel som avdelar dalen. Den är obemannad och snarare för rast än övernattning (annat än i nödläge). Där finns britsar och bord men ingen kamin.
–Problemet med kamin på en sådan plats är vedtillgången, förklarar STF:s stugchef Johan Påve. När man som mest behöver elda, vintertid och kanske i en nödsituation, är risken stor att vedförrådet är insnöat och svårt att nå. I stället planeras en nödtelefon.
Från vindskyddet leder den krävande och storslagna Jojoleden, eller Trepassleden, som slutar (eller börjar) i Tarfaladalen. Unna Räitastugan kan också nås genom Visttasvággis dalgång eller västerifrån från Nallostugan. •