UTMANING: Kallt och blött. Kalt och mörkt. Snö ibland. Nästan alltid isigt, om inte halt så geggigt, men heller aldrig så tyst ochstilla i naturen som om vintern. Och sällan
så dramatiska himlar över storslagna utsikter när inga lövverk längre skymmer.
Sydsvensk barmarksvinter bjuder på en lika intressant som utmanande vandring. Dygnets ljusa timmar kan räknas på ena handens fingrar, vilket tvingar dig att noga hushålla med tiden. Från november till februari innebär det att du med fördel lämnar hemmet i mörker för att garanterat nå målet innan skymningen gör terrängmarkeringarna osynliga.
Eftersom du hinner ungefär tre kilometer per timma bör dagsetappen inte överstiga 15 kilometer. Vintern kräver dessutom att du slår ner på tempot. Berghällar, spänger och ytliga granrötter kan bli lömskt hala när fukten aldrig dunstar. I gengäld fryser marken. Både sjöar och myrar håller, vilket öppnar för spontanitet och gör vandringen både bekvämare och avsevärt äventyrligare.
Själva kylan utgör sällan problem. Rejäla kängor med skaft. Varm dryck i termos och sittunderlag. Och åter igen: Dämpa tempot. Vandra dig aldrig svettig. Din kropp är din enda kamin. Det är bara den som kan torka dina våta kläder och det är just därför som vi friluftsmuppar alltid tjatar om lager på lager-klädsel. Skala av och på efter behov.
Väl klädd och tajmad väljer du sedan en tur i medljus. Solen står löjligt lågt om vintern och världen bli vackrare i medljus. Bäst når den låga solen förstås i öppna landskap. Men en skog blir också genomsiktlig utan löv. Vinterskogen, åtminstone en där inte granen står på rad, skänker en vidvinklig synupplevelse. Så om möjligt, välj en omgivning med tall eller löv. Eller en utsikt med himmel. Klar som hotfull. Vandringen vid havets stränder får däremot gärna vänta till sommaren – eller åtminstone på en alldeles särskilt stilla dag.
