Detta är en åsiktstext där innehållet är avsändarens egen uppfattning.
”För mig har alltid Svenska Turistföreningen med sina vandrarhem, fjällstationer och stugor varit den enkla och billiga vägen till att upptäcka Sverige. När jag nu jobbar här – mitt i äventyret – är naturligtvis min ambition att föra detta tänkande vidare till er.”
Så skrev jag i min första ledare. Det här är den sista. Var sak har sin tid. Även vi människor. I sommar går jag på långledighet som förhoppningsvis pigg pensionär. Detta efter 34 år som tidningsmakare, mestadels för olika tidskrifter med inriktning på uteaktiviteter. Medlem i STF har jag varit sedan ännu längre.
Huruvida jag lyckats hålla löftet från min första ledare är inte upp till mig att bedöma. Men jag lovar, viljan att inspirera STF:s medlemmar till att upptäcka Sverige har alltid varit min drivkraft. Att som tidningsmakare få vila på denna förenings gedigna grund inom natur, kultur och friluftsliv är att ämnesmässigt sitta på en trebent pall som aldrig kan bli ostadig.
Men det ska nog erkännas. Även på en trebent pall kan ett ben komma kapas så mycket att det blir lite svårsuttet. Förr värnade STF starkt sin roll som inspiratör också till kulturupplevelser, något som vi på tidningen på senare år lite ensamt kämpat om att upprätthålla. Föreningen, som jag ser det, har blivit allt mer av en renodlad friluftsorganisation. På gott och ont. Tider förändras, som sagt.
En riktigt rolig resa inom det vi kallar kulturupplevelser är det svenska mathantverkets. Vilket lyft alla dessa lokala mathantverkare gjort för lusten att ta för sig av Sverige som semesterland. Kul ämne dessutom att jobba med som tidningsmakare.
I min första ledare utlovade jag vägar till enkelt och billigt resande i Sverige. Hmmm … även där har verkligheten förändrats. Standarden har generellt höjts inom allt boende och resande. STF har måst följa efter runt om i landet. Billigt är inte ordet vi använder längre. Prisvärt lär vara ett bättre uttryck. Våra boenden bortom farbar väg i fjällen har oundvikligen blivit allt dyrare att upprätthålla. Trots föreningens alla eldsjälar, både ideella och anställda.
Vad har då varit roligast genom åren? Förutom kontakten med er läsare är det allt gott och givande samarbete med alla medarbetare, både utom och inom redaktionen. Tidningarna och årsböckerna – vi är många som gjort dem tillsammans. Tack!
Och tack för mig. Kanske ses vi där ute.