En rosenträdgård i södra Norrland? I växtzon 5! Det går väl inte? Jo, det går, bara det finns rätt människor och ett lämpligt mikroklimat i skydd av träd och byggnader att tillgå. I riksbekanta Wij trädgårdar i Ockelbo, en bit norr om Gävle, växer bland mycket annat 230 olika sorters rosor i upphöjda odlingsbäddar. Sommartid sprider de en doft som gör uppvaknandet i sovrummet på Trädgårdshotellet strax intill till en doftande, surrande och synnerligen sinnlig upplevelse.
– Rosen är en växt med ett starkt symbolvärde som i tusentals år har odlats över hela världen, hand i hand med människan, som medicinalväxt och för lust, summerar trädgårdsmästaren Frida Mörnerud som ser till att rosorna får sin dagliga omsorg.
I rosendoften utanför hotellet träffar vi systrarna Marika och Katarina Hansson. De svarar för de kommersiella delarna av det populära besöksmålet Wij trädgårdar, det vill säga hotell, butik, restaurang, konferens och kafé.
– Det har tidigare saknats en entreprenör som kan driva det som inte är trädgård eller forskning, förklarar Marika. Nu delar jag och Katarina på en heltidstjänst. Och det rullar på bra, tycker vi.
”Vi är åkardöttrar, uppväxta i en familj med lastbilar, så vi vet hur man gör för att frakta hus.”
Park, herrgård och övriga byggnader som utgör Wij säteri, med anor från 1600-talet, ägs i dag av Ockelbo kommun. Där ingår dagens hotellbyggnad, byggd 1903 i Dalarna och flyttad till Wij 1917 på smalspårig järnväg för att bli säteriets bruksmäss. I hotellet ligger också en restaurang med högt i tak och många av råvarorna hämtade ur den egna trädgården. Längre bort i parken finns STF-boendet Raggsocka logi, ett bed & breakfast, med 34 rum inrymda i husmoduler från Norge.
– Vi är åkardöttrar, uppväxta i en familj med lastbilar, så vi vet hur man gör för att frakta hus, försäkrar Marika som har rest över hela världen och säger sig vara ”jätteintresserad av turism”.
Systrarnas uppdrag, från det lokala destinationsbolaget som hyr lokalerna, är att skapa en verksamhet av Wij trädgårdar som inte ligger i dvala halva året, och att dessutom få daggästerna att stanna över natten, gärna flera nätter.
Den framgångsrika historien om Wij trädgårdar börjar runt millennieskiftet. Det krävdes en hängiven trädgårdsmästare för att se möjligheterna i en väldränerad sluttning med god jordmån vänd mot eftermiddagssolen, invid en herrgård som sett bättre tider. Att trädgårdsmästaren heter Lars Krantz är en del av förklaringen till det lyckade resultatet. Bakom sig hade han många år som ansvarig för välbesökta Rosendals trädgård på Djurgården i Stockholm. Dessutom drevs han av ett närmast passionerat förhållande till såväl plantor och frön som den blockiga terräng, kryddad med djup skog, otaliga sjöar och uppodlade fält, som omger Ockelbo i Gästrikland.
– Jag har rötter i bygden, hade tillbringat många somrar hos min farmor och farfar i Ockelbo, berättar Lars Krantz när vi pratas vid.
Wij säteri med sin herrgård var på 1600- och 1700-talet navet i Ockelboverken med skogs- och järnbruk.
Det gröna får följa med in i matsalen.
Trädgårdshotellet och Raggsocka B&B har öppet hela året.
Systrarna Marika och Katarina Hansson driver hotell, trädgårdsbutik, restaurang och kafé.
Herrgårdshotell eller B&B-annex?
Hotellbyggnaden flyttades hit från Dalarna 1917.
1996 hade skogsindustrikoncernen Stora Enso sålt Wij säteri till ett kommunalt bolag för en krona. Samtidigt sökte kommunens strateger något att bygga vidare på för att få folk att besöka bygden, eller kanske rentav flytta dit, efter att bruksepoken definitivt tagit slut. Lars Krantz tillfrågades om det var möjligt att skapa en besöksträdgård på platsen där trä och järn tidigare hade förädlats.
Och visst var Krantz intresserad. Han befann sig mellan uppdrag, var trött på Stockholm och lockades av att vända blad, särskilt som det i Ockelbo erbjöds såväl ny ort som ett utmanande projekt. Han sporrades också av den entusiasm som fanns hos de många, även lokala företagare och privatpersoner, som deltog i arbetet att utveckla Wij till något annat än ännu ett nerlagt gammalt bruk.
Men att förädla en trädgård i en klimatzon som hellre gynnar granskog och myrgräs än praktfulla blomsterarrangemang krävde eftertanke.
– Det var inte ett nytt Rosendal vi skulle skapa, säger Lars Krantz. I stället fick vi anpassa oss efter vad som fanns att tillgå och stämma upp en sång om den egna naturen.
Och så blev det. Med många frivilliga spadar att tillgå. Men det var inte bara en trädgård, det blev flera. Alla med ett uttryck för de drömmar, begåvningar och färdigheter hos de olika personer som engagerades för projektet.
– Min uppgift var mer att coacha än att vara kreatör, att skapa förutsättningar för det arbete som skulle utföras, förklarar Lars Krantz.
I Ockelbo finns engagemanget kvar i dag, försäkrar systrarna Katarina och Marika Hansson, med många entreprenörer och samarbeten att luta sig mot.
– Vi satsar på naturturism, med paddling, cykling och vandring. Men även på lite lugnare aktiviteter som yoga och meditation som ingår i vårt konferenserbjudande, förklarar Katarina.
- Öppet hela året
- Hotell och B&B
- Frukost året runt
- Inträde till trädgårdsparken ingår vid övernattning
- Restaurang i högsäsong
- Kanotuthyrning och guidade trädgårdsturer
Fotografen och jag ger oss ut i trädgården igen. Bakom rosträdgården finns örtagården. Under ett gammalt fågelbärsträd samsas där 101 olika sorters dahlior med örter och grönsaker och förklarande skyltar och bänkar som smugits in mellan träd och häckar. Meditativt och innehållsrikt. ”Örtagården är menad som en växtplats för både aktivitet, vila och reflexion. Och som en välstämd hyllning till Carl von Linné”, förklarar Lars Krantz i sin bok Wij Trädgårdar – En vision i Ockelbo.
Nästa anhalt blir Skogens trädgård. Här är det lätt att bli sittande på något solvarmt granitblock i en dunge med vresiga tallar invid en svart vattenspegel med vita näckrosor. Eller invid en fuktig myr med hjortronblommor och doftande skvattram, med en ridå av granar i bakgrunden.
Sedan vidare till parkens ryggrad, med tallen uppgraderad till konstverk. Tolv till femton år gamla tallar, sex meter höga, grävdes upp från sina växtplatser i skogen och planterades i rad för att bli världens längsta tallallé, 130 meter lång.
Och så fortsätter det. Runt omkring oss har vi ytterligare trädgårdar att uppleva och överraskas av. Ädla lövträd som lind, ask, ek och alm bildar ett skuggande tak, bikupor och insektshotell gynnar tillväxten. Till och med ett valnötsträd har rotat sig på en skyddad plats i trädgården.
I Barnens trädgård ges plats för närgånget utforskande. Och i elevträdgårdarna finns lustfyllda odlingslotter uppbyggda efter årets tematik med idéträdgårdar för känsel, doft, smak och syn. Vi hittar även ett orangeri med en innehållsrik pelargonsamling.
Och när benen känns trötta och intrycken måste ges tid att landa erbjuder herrgårdskaféet en oas med hembakat bröd och innehållsrika smörgåsar.
Ett besök i smedjan får avsluta dagen. Kent Söderström hade tröttnat på byggbarackerna och utbildat sig till smed när han fick tips om att det fanns en ledig smedja i Wij gamla valsverk. Där smider han nu för publik och erbjuder kurser för alla som vill pröva på att svettas framför städ och ässja.
Lars Krantz ingår numera inte i teamet bakom Wij trädgårdar och, som han säger, lägger inte längre näsan i blöt. För systrarna Hansson handlar det om att smida planer för att hålla intresset för Wij levande. Kanske en bar i källaren, en ny veranda, nya samarbeten. Konserter, kurser, utställningar …
– Vi har nya projekt varje år, försäkrar de. Folk måste äta, fika, sova, det kan utvecklas på flera olika sätt.