VI SITTER TYSTA I RING, i skräddarställning på varsin kudde. Vårt tigande får alla ljud att bli tydliga: vindens sus i träden, insekternas surrande och teet som puttrar intill oss.
Mittemot mig sitter William Pousar i lotusställning med slutna ögon. Efter en stund öppnar han ögonen och ställer varsamt ut sju keramikkoppar.
– Det här teet har mediterat i 21 år i väntan på att få komma till liv i oss, säger William med nästan viskande röst.
Låter det som om vi är ute och cyklar? Det är precis vad vi är.
Vi gör Valldaturen, en heldag på cykel genom norra Halland, som lyfter fram traktens småskaliga matproducenter och naturvårdande entreprenörer via åtta smakstopp. Valldaturen är en del av satsningen Smaka på Kattegattleden. Förra året arrangerades totalt runt 50 olika cykelturer med fokus på lokalt mathantverk utmed cykelleden som går mellan Göteborg och Helsingborg. Dagen startade i centrala Kungsbacka, med kaffe och surdegsfralla på Kvarnskafferiet, ett kafé och en minisaluhall som drivs av Andreas Nielsen som är sjätte generationens mjölnare på Limabacka Kvarn. Stopp två är här på Färjås yogaretreats och vi har just fått ett smakprov på en tyst, kinesisk teceremoni.
Yogaretreatet ligger vid änden av en grusväg, omgivet av en hästgård, krokiga tallar, Stallvikens vatten och berghällar med insprängda ört- och grönsaksodlingar. Här bor och verkar Konrad Swenninger sedan tio år. Han är uppvuxen i Vallda och flyttade hem efter att ha bott utomlands i 20 år. Nu har han förvandlat sin mormors mors gamla trähus till ett ”yogiskt kloster” – en plats för meditation, tysta retreater och kurser i exempelvis örtmedicin och fermentering. Konrad bjuder på egengjord kombucha, ett fermenterat och kallbryggt te med smak av rölleka och älggräs, och en färskostfylld bovetedumpling med plommonsås och syrade grönsaker.
-Vi har odlat och malt bovetet själva, färskosten är gjord av mjölk från korna som betar här nedanför och såsen är gjord av grannens plommon, säger Konrad.
TILLSAMMANS MED TVÅ släktingar driver han även Färjås andelsjordbruk, ett småskaligt jordbruk med ekologiska odlingar, får, höns och bin. Det är en stor kontrast mot hans tidigare liv i Bryssel, där han arbetade med mänskliga rättighetsfrågor.
– För mig är arbetet med Valldaturen framför allt en ideologisk handling, säger Konrad, som också är en av initiativtagarna till turen. När jag kom hit för tio år sedan insåg jag att Vallda, som är en traditionell jordbruksbygd, höll på att förvandlas till ett anonymt villakvarter
. Därför vill vi lyfta fram bygdens historia och alla människor som lever och verkar här i samspel med naturen.
Två av dem är Emma och Claes-Erik Bergstrand, som driver Naturgården i Bröndome utanför Kungsbacka. Den kravcertifierade lantgården ligger pastoralt, omgiven av blomsterodlingar, potatisåkrar och kohagar, och vi möts av en förförisk doft av nygrillat. Bakom en grill på gårdsplanen står Claes-Erik och grillar järpar av gårdens lamm- och nötfärs. De serveras med potatissallad av egenodlad plugg och tzatziki av yoghurt från halländska Skrea Ost.
– Väldigt gott, säger Anna-Lena Erlandsson från Kungsbacka som sitter vid ett av borden intill tillsammans med make och vänner.
De bor i närheten och har även de tagit cykeln hit till Naturgården.
– Det är ett gott sätt att röra på sig, säger Janne Gustafson. Man får upptäcka sitt närområde samtidigt som man får umgås och göra något fysiskt.
Både han och bordsgrannen Mikael Bengtsson är klädda i sportiga lycrakläder.
– Vi brukar göra en cykelresa tillsammans varje år, vi har bland annat cyklat runt Gardasjön och i Moseldalen, berättar Mikael. Men sen kom pandemin och då fick vi börja utforska vårt eget område. I sommar har jag och min fru cyklat 37 mil, så det här känns som ren semester.
INNAN FOTOGRAFEN OCH jag trampar vidare tittar jag in i gårdsbutiken, inrymd i en röd lada, och möts av gårdens hängmörade kött och charkuterier, grönsaker, ägg och honung samt ostar, nymalt mjöl och lammskinn från andra halländska hantverkare.
– Det är bara att skriva namn och nummer på påsen, så kan du hämta den vid dagens sista stopp, säger tjejen bak-om kassan och trollar därmed bort alla funderingar på hur mycket cykelkorgen rymmer.
” För mig är arbetet med Valldaturen framför allt en ideologisk handling.”
Cykelturerna i Smaka på Kattegattleden är populär, både bland mathantverkare och cyklister. Biljetter till de olika dagsturerna säljs i förväg och har ofta snabbt tagit slut. Syftet är att lyfta fram smörgåsbordet av restauranger, gårdsbutiker, kaféer och mat- och dryckesproducenter som kantar Kattegattleden, en nästan 40 mil lång cykelled som sträcker sig mellan Helsingborg och Göteborg. Deltagarna köper biljett i förväg. Vissa av turerna leds av en guide och genomförs i samlad trupp, medan andra – bland annat Valldaturen – cyklas i eget tempo. Det innebär att vi kan ta det lugnt och göra spontana avstickare, men också att vi måste hålla koll på kartan. Kartappen i mobilen gör det relativt enkelt att hitta rätt, men vi lyckas ändå missa en av avtagsvägarna och hamna på omväg. Fast en sådan här dag, när solen värmer precis lagom och landskapet är flackt, skadar inte några extra tramptag. Det är snarare en välsignelse eftersom matstoppen ligger tätt.
Efter grilltallriken på Naturgården trampar fotografen och jag vidare på slingrande småvägar genom Bröndomedalen, mellan porlande bäckar och nyrullade halmbalar, förbi hästgårdar, gärdesgårdar och röda trähus. En kvart senare stundar lunch på golfbanan – närmare bestämt på Lyxells, utsedd till Sveriges bästa golfrestaurang. Men paret bakom, Ingemar och Ingrid Lyxell, kallar hellre sitt ställe för en kvarterskrog vid en golfbana. Ingemar drev tidigare Michelinrestaurangen 28+ i Göteborg och har fortfarande höga ambitioner. Det märks bland annat på de tjusiga bakverken i konditoridisken, den frodiga köksträdgården intill greenerna och växthuset där gästerna kan äta omgivna av tomat-, gurk- och vindruvsrankor.
EN TRENDRIKTIG ”BOWL” senare, med kyckling, rött ris, mango, syrad rödkål och ingefärsmajonnäs, fortsätter vi upp mot Vallda kyrka. Utanför den vitputsade stenkyrkan väntar Berit Hall från Vallda hembygdsgille med lokal äpplemust och en snabblektion i Valldahistoria.
– En gång i tiden var Vallda Hallands största by. Kyrkan byggdes på 1200-talet och har byggts om flera gånger, men det finns en dopfunt i täljsten kvar från 1200-talet.
Berit berättar också att prosten Gustaf Fredrik Hjortberg lärde Valldaborna att odla potatis i mitten av 1700-talet. Den mångfacetterade prosten låg också bakom Sveriges första strejk. Orsaken var att han ville bygga ett kyrktorn, vilket fick samhällets bönder att gå ut i en gemensam protest. Men ett torn blev så småningom byggt. Vi blickar upp mot det när vi snirklar oss vidare, förbi den intilliggande prästgården från 1700-talet och ut på en grusväg bakom kyrkan. Vägen fortsätter genom den gamla kyrkbyn och dess välbevarade bondebebyggelse med kringbyggda gårdar och omgärdande stenmurar.
TIO MINUTER SENARE möts vi av en vimpel- och blompyntad hästtransport som står parkerad vid sidan av vägen.
– Välkomna till Mickans bakficka, säger Michaela Tauson som driver det innovativa pop up-kaféet.
– Här får ni kaffe, ingefärsshot och energiboll.
Bredvid hästvagnen har Michaela skapat en charmig, provisorisk cyklistlounge med hjälp av turkosa stolar och en rosa soffa i rokokostil. Där har Cilene Gustafsson och Monica Bergbom just tagit plats efter att ha parkerat sina cyklar och huggit varsin energiboll.
– Jag gillar att röra på mig och brukar vandra en mil om dagen, men det här att äta sig genom närområdet är en ny variant, säger Cilene. Allt vi har fått smaka i dag har varit fantastiskt gott, men vi konstaterade just att vi äter mer än vi förbrukar.
En stund senare njuter vi av nedförslutet på cykelvägen genom ett sömnigt villaområde med tegelvillor, daghem, pizzeria och dignande äppelträd. Vi svänger av vid skylten mot Alfons gård och hinner knappt ställa ifrån oss hojarna innan vi har trivsamt kacklande hönor runt benen och varsin tallrik vitlöksdoftande, wokade grönsaker i handen.
– Det är våra egenodlade grönsaker och gårdens chili, säger Maria Öjerskog Borrling som står bakom det tillfälliga uteköket på gårdsplanen tillsammans med maken Hans Borrling.
”Här får ni kaffe, ingefärsshot och energiboll.”
De lämnade Göteborg för tre år sedan, med en dröm om självförsörjning och det goda lantlivet. Sedan dess har paret rustat upp 1800-talsgården, anlagt trädgård och ekologiska grönsaksodlingar, byggt växthus och skaffat Skånska blommehönor. Dessutom har de öppnat gårdsbutik.
– Så småningom ska vi även ha islandshästar och Linderödsgrisar, säger Maria.
På den intilliggande röda ladan hänger anslag om coachningssamtal, växtfärgning, våffelfika och kransbindning.
– Vi älskar vårt ställe och vill dela det med andra, men också bidra till att skapa en levande landsbygd, säger Maria samtidigt som två cyklister vinkar adjö.
– Missa inte vår 350-åriga ek där borta innan ni åker, hojtar Maria.
VÅR TUR FORTSÄTTER på en gammal traktorväg, mellan högvuxna majsfält och vajande råg, ut på en landsväg som går parallellt med havet. Efter några kilometer närmar vi oss Lerkils hamn och svänger av vid Rompens gård för dagens sista mål, i dubbel bemärkelse. Här välkomnas vi med bubbel och våfflor med sylt och grädde. Och Elvis Presley. I porten till gårdens fårstall står en man med keyboard och sjunger Burning love så att det dånar från de flankerande högtalarna. Cyklisterna på gårdsplanen framför honom stampar entusiastiskt takten med vita halmbalar som fond.
Gården drivs av Tina och Karl-Ola Strandberg som är på god väg att förvandla den tidigare obrukade marken till en modern lantgård med får, getter och höns.
– Vi skaffade betesdjur mest för att hålla landskapet öppet, sedan har det byggts på med lammuppfödning, bin, höns och gårdsbutik, säger Tina som har gått från bord till jord efter att ha drivit restaurang i Kungsbacka i 18 år.
Rompens gård är ytterligare ett exempel på den kreativitet och företagsamhet som frodas i trakten. Här lockas det även med getyoga och fårfika med nyfödda lamm på vårkanten.
Just den här dagen njuter vi av det mysiga våffelkaféet. Det är en ovanligt god våffla.
Och en ovanligt mättande cykeltur.
Fotnot: Detta reportage publicerades första gången i Turist nr 2 2022.