Upperud är en liten tystlåten ort i Melleruds kommun, inramad av sjöarna Spången och Upperudshöljen som båda ingår i Dalslands kanalsystem. Det var när Kerstin Söderlund arbetade med att rusta upp den igenväxta Dalslandsdelen av en historisk pilgrimsled mot dagens Trondheim, som hon fick upp ögonen för Upperud. Här, en bit norr om Mellerud och intill Dalslands kanal, flyttade leden tillfälligt ut på landsvägen och vandrarna på den tidvis ganska krävande sträckan gavs lite andrum.
– Men det fanns absolut ingen som helst service att tillgå, varken buss, taxi, mat, boende eller någon att fråga till råds, berättar hon.
Kerstin Söderlund, med sin bakgrund inom landsbygdsutveckling, säger själv att hon blev närmast besatt av tanken på att någon borde öppna ett enkelt härbärge i Upperud, med sovsal och en burk på ett bord där man själv la betalningen för sin säng. Kanske kompletterat med ett kafé.
I samma veva blev ett hus till salu i Upperud. Men det var ingen liten stuga som var ute till försäljning.
I stället var det en hundraårig spannmålssilo invid Upperudshöljens vattenbryn som sökte efter ny ägare. Byggnaden uppfördes 1922, på grunden från ett tidigare magasin som brunnit ner efter att ha antänts av gnistor från ångbåten. Läget mellan de två sjöarna var väl genomtänkt. Hit skeppades spannmål som maldes i Upperuds valskvarn, packades i butikspåsar och därefter skeppades vidare.
– Magasinet är det enda som återstår av kvarnen, förklarar Kerstin som insåg att om ett övernattningsställe skulle iordningställas i Upperud, då fick hon göra det själv.
Hon köpte därför det gamla magasinet i akt och mening att inreda det med sovsalar och kafé. Men snart förstod hon också att enkla sovsalar inte var det folk ville ha. I stället efterfrågades bekvämt boende med hotellstandard. Och så fick det bli.
Redan i ett tidigt skede kom Kerstins dotter Bodil Söderlund och hennes man Charlie Davidson att involveras i projektet. De hade då, i samband med att de skulle få barn, precis lämnat London där de arbetat med arkitektur, konst och design, för ett lugnare liv hemma i Dalsland.
”Jag skulle välja att kalla Upperud 9:9 för ett stort allkonstverk och en estetisk helhetsupplevelse som talar till alla sinnen.”
Bastu med utsikt för pilgrimsvandrare och andra gäster.
Mycket har förändrats inne i den gamla spannmålssilon. Men rymden finns kvar.
Mor och dotter, Kerstin och Bodil Söderlund, trivs med att driva hotell ihop.
Frukost, fika, middag och barhäng ...
Köket satsar på husmanskost med lokala råvaror efter säsong.
Anrika pilgrimsleden genom Dalsland sträcker sig tio mil från Vänersborg till Åmål.
Uteservering på bryggan, delvis vädersäkrad under tak.
Under några år funderade och skissade de på vad som skulle bli Upperud 9:9 (efter fastighetsbeteckningen). År 2013 öppnade de sommarverksamhet med kafé och butik. 2015 gjordes den stora ombyggnaden med restaurangkök, festsal, torn och hotellrum.
– Jag skulle välja att kalla Upperud 9:9 för ett stort allkonstverk och en estetisk helhetsupplevelse som talar till alla sinnen, summerar Bodil.
Kerstin nickar instämmande och tillägger:
– Det är så fantastiskt att få samarbeta med sin dotter i ett sådant här projekt. Det har varit några jätteroliga år.
Spannmålsmagasinet är i dag förvandlat från ålderstigen industribyggnad till en modern hotellanläggning. Lokala hantverkare har dragit el, ventilation, vatten och avlopp. Trappa och hiss har placerats i ett utvändigt trapphus med utsiktsplats längst upp. En bastu precis vid vattnet inbjuder till bad. Bryggor, med badstege och delvis under tak, sträcker sig utefter magasinets fasad mot vattnet.
Fortfarande lever minnet från byggnadens tidigare liv kvar, med grova betongväggar, plåtklädd fasad och högt i tak. I konsertsalen finns en liten scen, flygel och taklampor av återvunna petflaskor. Grova väggar och pelare av betong har blästrats, golv slipats och fönster och dörrar tagits upp för att släppa in ljuset.
Intill receptionen har rutschkanan för spannmålssäckarna lämnats kvar. Och i taket syns vad som ser ut som jättelika Melittatrattar. Det är underdelen på de silos där spannmålet förvarades.
– Vi ville skapa något annorlunda, och det tycker jag nog att vi har lyckats med, slår Kerstin fast med belåten stämma.
Ute kluckar det muntert under bryggan, en kanot smyger sig fram genom näckrosorna mellan två holmar och två morföräldrar på tur med barnbarnen hojtar muntert när de utan att tveka kastar sig i det humusrika vattnet. På andra sidan sjön ser vi nu vad som återstår av Upperuds rika industrihistoria – det som en gång var Åsensbruks pappersbruk, nerlagt under finanskrisen 2009 då 300 anställda friställdes. Skorstenen står kvar men byggnaderna används i dag delvis som företagspark delvis för en gymnasieutbildning till rörmokare.
Vi kliver in i köket där Bodil förbereder middagen. Hon är förvisso utbildad designer men är också genuint intresserad av matlagning och sedan starten köksansvarig på Upperud 9:9.
– Maten ska vara en stor del av upplevelsen, varje servering ska vara lite som att producera en utställning eller teaterpjäs, säger hon.
Präglad som hon är av uppväxten på en bondgård, där det mesta av vad gården och skogen gav togs tillvara, brinner hon också för riktig mat av råvaror i säsong från lokala leverantörer.
– Vårt kök är litet nog för att vi ska kunna stå för allt som läggs på tallriken, försäkrar hon och förklarar samtidigt att hon älskar smakerna från Mellanöstern och Indien som hon kom i kontakt med under sina år i London.
– De passar utmärkt att plocka in i vårt svenska skafferi.
- Besök Dalslands konstmuseum i Upperud med aktuella utställningar av samtidskonst. Vacker park med promenadstråk och skulpturer.
- Cykla och utforska landskapet på glest trafikerade landsvägar.
- Paddla på Dalslands kanal som binder samman en labyrint av sjöar, älvar och mindre vattendrag.
- Besök akvedukten i Håverud och se mötet mellan landsväg, järnväg och vattenväg. Fyra slussar och kanalmuseum som berättar om kanalens historia.
I väntan på att kvällens middag är färdig att serveras går vi en trappa upp, till den korridor där de fem rummen som ingår i Upperud 9:9 väntar i en korridor. Rummen utgörs av överdelen på de Melittatrattar vi precis har fått se i konsertsalen. Varje rum, eller silofack, har fyra sängar fördelade över två våningar, eget kök, matbord, fåtöljer eller soffgrupp. Det är enkelt och bekvämt, med färska blommor, kvällssol, högt i tak, välfylld bokhylla, utsikt över sjön och många detaljer från spannmålstiden bevarade. De massiva väggarna är i original, av liggande och ohyvlat 2×6-tumsvirke som för hundra år sedan staplats en efter en. Om man ser efter finns det säkert vetekorn kvar i springorna. Här och var finns också stegpinnar av järn som en gång använts när man skulle klättra ner och göra rent i silofacken.
Doften av varm mat lockar oss tillbaka ner till restaurangdelen. Vi serveras rådjursbiffar som slinker ner lätt tillsammans med lokal öl. Utanför fönstren speglar sig ljusen i det svarta vattnet. Det är tyst och stilla. Vi konstaterar högtidligt att Dalsland kan vara väl värt en omväg.
Dagen därpå unnar vi oss några kilometers prova på-vandring längs Pilgrimsleden Dalsland. Leden sträcker sig mellan Vänersborg och Åmål, är i sin helhet är över 100 kilometer och beräknas ta mellan fyra och fem dagar att vandra. Från Vänersborg går leden mestadels på landsväg. Men i Upperud ändrar den karaktär till en vacker och kuperad vildmarksled som går på småstigar genom dalsländsk gammelskog med stundtals tuffa passager och svår terräng.
Provturen ger mersmak. Men om detta får vi berätta mer en annan gång.
- Öppet: Helger april till oktober. Alla dagar under sommaren.
- Frukost under öppettid, middag i högsäsong och på helger.
- Fyrbäddsrum med eget kök och badrum.
- Bastu finns
- ”Upperud 9:9” är Lantmäteriets fastighetsbeteckning.
