Kanske kommer den inte ikapp den här vintern. Kanske blir det inte tillräckligt mycket snö och kyla för att glaciären högst upp på Sydtoppen – den som så länge varit Sveriges högsta punkt – ska växa till sig så att toppen åter blir högre än forna ständiga lillasystern Nordtoppen, den med sten ända upp. Kanske kommer den aldrig mer i kapp.
2093 meter mot Nordtoppens stadiga 2097. Nu 4 meter lägre än syrran ett snäpp norrut. 1,4 meter lägre än vid förra årets septembermätning.
– Glappet blir ju allt större. Och vi kan inte längre räkna med så mycket snö en vinter att det kompenserar för hela fyra meter. Vintern är ju inte längre vinter här heller. Så jag vet verkligen inte …
Glaciärforskaren Nina Kirchner är chef för Tarfala forskningsstation som ligger i dalen intill Kebnekaisemassivets två högsta toppar. Hon var en av dem som var uppe på toppen den 11 september i år, en av få dagar under mätperioden då en toppbestigning vad möjlig.
– Mätningen av sydtoppen var inte lätt i år på grund av hårda vindar på toppen. Vi fick utnyttja det enda väderfönster som fanns för att kunna genomföra mätningen innan ny snö tillkommer, har hon tidigare förklarat i ett pressmeddelande från Stockholms universitet som står bakom forskningsstationen.
Nu står hon här en vecka senare, i den steniga Tarfaladalen intill en av de röda barackerna förankrade med vajrar i varje hörn för att inte blåsa bort. (Tarfala har Sverigerekord på högsta uppmätta vindhastighet, 81 sekundmeter).
”1,4 meter lägre än vid förra årets septembermätning”
– Årets mätning visar att glaciären på Sydtoppen är 33 meter tjock. Det är vad som är kvar. Fortsätter minskningen i samma takt som nu kommer den att vara borta om 25 år.
Från där vi står ser vi Tarfaladalens tre egna glaciärer, så här års ganska smutsiga och tilltufsade, i stort behov av lite nyfallen pudersnö. Först kommer Storglaciären, som har mätts årligen sedan 1946 och vars moränvallar utmed sidorna visar spår av en svunnen storhetstid. Så Isfallsglaciären, som nyligen tappade en del av sin nederkant och en stor ”ny” klippbrant blottades. Längst in i dalen ligger Giebmebákti, glaciären som tidigare gick rakt ut över vackra och förvånansvärt djupa sjön Darfájávri men som nu vilar som en slapp tunga på dalsidan ovanför.
Trenden är densamma. Av de så kallade referensglaciärerna som forskarstationen i Tarfala ansvarar för att mäta – fyra av totalt 50 som finns i världen – visade alla på minus i tillväxt i år.
– Av alla femtio så var det bara fem som gick med plus, säger Nina. Och fortsätter vi som hittills, så räknar vi med att åttio procent av alla glaciärer i Skandinavien har försvunnit eller minskat år 2100.
Samma helg kommer årets första ordentliga snöfall till Tarfaladalen. Högre upp i massivet har Sydtoppens glaciär börjat växa, igen. Toppen höjer sig millimeter för millimeter. Men i år kommer den kanske inte i kapp. Kanske aldrig mer.