Alltsedan mitten av 1990-talet har intresset och engagemanget för pilgrimsvandringar ökat, inte bara i Sverige utan i hela Skandinavien. Pilgrimscentra startas lite varstans, nya leder anläggs, från Dag Hammarskjöldsleden i Lappland till Skånes nya ledsystem där en nord-sydlig huvudled numera finns från Lund via Vadstena till Trondheim och en öst-västlig från Selånger till Trondheim.
Nätverk för lokala pilgrimsprojekt utvecklas runtom i landet och nya samverkansformeruppstår vid arrangerandet av vandringar tillsammans med friluftsorganisationer som STF, gångarförbund, studieförbund, kulturorganisationer, olika kyrkor och kommuner.
Pilgrimen vill förena kropp och själ. Det är som att gå en inre vandring i den yttre vandringens form. Ibland handlar det om att ”gå till sig själv”, dvs att under vandringens gång få nya insikter om både livet i allmänhet och sig själv i synnerhet. Till hjälp har hen tillgång till sju enkla substantiv som hen kan spegla sig i och försöka leva i och genom. De speglar den nutida pilgrimsrörelsens anda och liv. De är ofta saknadsord i vår kultur och därmed också längtansord för många i det höghastighetssamhälle som är vårt.
De handlar om mer frihet i en alltför tidskomprimerad livssituation, mer enkelhet i en alltför överkonsumistisk kultur, mer tystnad i en tillvaro präglad av ljud och bildbrus, en dos bekymmerslöshet där livspusslet slukar så mycket av vår energi, mer långsamhet i en tid av snabbhet och stress, mer andlighet i en kroppsfixerad tillvaro och mer delande i en tidsepok av självförverkligande och ytkontakter. De sju nyckelorden vill vara till hjälp för människor som vill ta tag i en stav, ta på sig rejäla vandringsskor, bära på en (inte alltför tung) ryggsäck och ge sig ut i den underbara svenska naturen, som är lik en naturens katedral.
Hans-Erik Lindström, pilgrimspräst i Vadstena