Hindens rev
Hindens rev,
sticker ut i Vänerns innanhav,
som en gigantisk hagtornstagg
i sidan av Kållands halvö.
Hindens rev,
enligt sägnen skapat av en jättinna;
början på en bro till hennes käresta
på Hjortens udde mitt emot.
Hindens rev,
eller kanske hellre udde,
bildades vid ett stillestånd
i kampen mellan polarkyla i norr
och varmare väder i söder.
Den stora inlandsisen matade på,
fullastad med sten, grus och sand,
men smältes obevekligt ned
längs en frontlinje
från de norska Raerna
till Finlands Salpausselkä.
Hindens udde,
en vandring vi tog
en senhöst många år sedan
en vandring mot sjunkande sol.
Solstrålarna värmde uddens södra sida.
Den norra låg i skugga.
En kylig vind låg på ifrån norr
och vågor slog emot stranden.
Sydsidans vatten låg spegelblankt.
Vi höll oss där.
Vi gick och gick.
Vi var inte de enda,
Vi mötte folk på väg tillbaka,
hejade och skiljdes.
Andra kom ifatt oss.
En stund gick vi sida vid sida,
bytte några ord.
Strax efter hade de försvunnit framför,
Vi fortsatte i vår egen takt.
Eller var det jordklotet som rullade undan,
under våra fötter?
Långsamt, nästan omärkligt,
smalnade udden av,
vinden från norr blev alltmer påtaglig
Våra ben rörde sig närmast automatiskt
framåt, allt längre ut på hagtornstaggen.
Solen närmade sig horisonten
när vi nådde yttersta spetsen.
Vi blev stående tysta en stund
innan vi vände åter
med solens sista strålar i ryggen;
förundrade, undrande
över vad vi just upplevt.
Foto: Christina Lindström
Erik R. Lindström
f.d. rävforskare och barnboksförfattare