Detta är en text där innehållet är chefredaktörens uppfattning vilken inte nödvändigvis behöver överensstämma med STF:s åsikt.
Östersjön låg stilla på det där viset som hon kan göra en sommarmorgon, på insidan av en fastlandsnära ö. Jag soltorkade efter bryggbadet och försommarens fågelkvitter hade så här senare på säsongen ersatts av…
… skrän?
När de sista vattendropparna släppt från trumhinnorna hördes faktiskt ett förfärligt liv från måsarna, som kretsade i luften i sundet mellan öarna. Långsamt tog jag in situationen. De arga måsarna. Havsörnen. Gräsanden som – inbillar jag mig – i panik försökte simma mot tryggheten i land.
De uppstår ibland, de där ögonblicken. Då naturen bjuder på en unik inblick i ett skeende och du får se och lära dig något nytt, helt utan hjälp av något annat än dina egna ögon och öron. Som förtrollad stod jag på bryggan och såg måsarna försöka skrämma i väg havsörnen och den stackars gräsandshonan som kämpade för att slippa bli örnmat.
Förgäves.
För havsörnen slog till och använde sina stora vingar till att simmandes släpa iland sitt byte. Som havsörnar tydligen gör, lärde jag mig när jag efteråt läste på om saken. Till och med min fågelskådande far blev lite imponerad av att jag fått se det där med simmandet.
Hans om möjligt ännu mer fågelintresserade bror fick jag några år tidigare möjligheten att spela ett spratt, på den tiden den smarta telefonen var ny. Under en promenad på Djurgården i Stockholm satte jag i gång ljudet av en art – jag minns inte vilken – och gömde telefonen i fickan. Min farbror tvärstannade, försökte desperat lokalisera var lätet kom ifrån och konstaterade att den fågeln hade han då rakt inte väntat sig i innerstaden.
Det fågelörat har jag tyvärr inte ärvt så mycket som en enda skärva av. Det är därför med stum beundran som jag läser Karin Walléns och Emma Mattssons reportage på sidan 16 i den här tidningen, där fågelexperten Bo Söderström guidar till försommarens alla nattsångare.
Medan Bo berättar om de skönsjungande solisternas alla egenheter och egenskaper tar jag återigen den moderna tekniken till hjälp. Läser av QR-koderna med kameran på min mobiltelefon, följer länken och kan på så vis lyssna till kvillrandet och drillandet medan trion paddlar vidare i natten.
Bo Söderström går längre än så. Han monterar upp ”trädöron” och skördar på så vis fågelläten som sällan når det mänskliga örat. Också ett sätt att få en unik inblick i naturens skeenden.
När hade du en naturupplevelse som gav dig nya kunskaper, eller kanske bara fyllde dig med ren och skär glädje? Skriv till oss och berätta!
3 minnesvärda djurmöten
- Vargen, som plötsligt stod på vägbanan under en nattlig bilfärd.
- Älgen, som tittade fram över altanräcket en fredag och påminde om att det var dags att ta helg.
- Mufflonfåren, som gärna hänger vid vägkanten vid Nynäs slott, Södermanland, och får förbipasserande att larma om förrymda tamdjur.
