Omeletten är så fluffig att den skulle kunna användas som kudde. Den är fylld med bondost från det närbelägna gårdsmejeriet Skrea ost, serverad på ett nybakat surdegsbröd och toppad med nyslagen majonnäs, picklad rödlök och rostade hasselnötter. En svårslagen macka, i ordets rätta bemärkelse – så har den också vunnit guld i mack-SM.
Vi befinner oss på Solhaga stenugnsbageri i byn Slöinge söder om Falkenberg, under ett naturligt parasoll av vita rosor i kaféets försommargröna trädgård. Fönstret i det röda trähuset intill står på vid gavel, det doftar brynt smör och karamelliserat socker.
I bageriet skapas inte bara Sveriges godaste macka utan också bärspäckade mandelkakor, ”unnabullar” (croissantdeg fylld med kardemummakompott), sockerkringlor, tosca-mazariner… Jag står länge och velar framför den lilla kakdisken innan jag bestämmer mig för den senare. Den visar sig ha smörfrasigt skal, ljuvlig mandelsmak och sötseg nötkola på toppen; hade det funnits ett mazarin-SM hade den utklassat konkurrenterna.
En doft av spännande mat och omsorgsfullt tillagad fika hänger över kullerstensgator och trähus i Falkenberg.
Bakom en oansenlig fasad väntar stor matglädje.
Hemmagjord ketchup på Globalize foodtrucks burgare.
Pizzanörderi på rikskända Lilla Napoli.
Bagaren Sara Wennerström ler åt berömmet när hon kommer ut från bageriet för en kort vätskepaus.
– Hemligheten? Riktigt smör, ekologiskt mjöl och E-nummerfri mandelmassa av spanska mandlar. Och mycket engagemang i hantverket.
Sara jobbade tidigare som journalist i Göteborg och köpte sekelskifteshuset Solhaga i Slöinge för drygt tio år sedan. Planen var att familjen skulle använda det som sommarbostad, men i uthuset fanns en gammal stenugn som väckte drömmen om ett bageri. Sara gick en bakkurs hos brödnestorn Jan Hedh i Malmö och startade bloggen Sara bakar. Inte långt senare hade storstadsliv och skrivbordsjobb ersatts av lantliv och blomstrande kaféverksamhet.
I dag rankas Solhaga stenugnsbageri som ett av Sveriges bästa kaféer och har belönats med flera utmärkelser, bland annat Västsveriges bästa semla. I det läget skulle de flesta bagare smida medan järnet är varmt – eller snarare baka järnet medan ugnen är varm. Men Sara föredrar att skynda långsamt.
– Vi vill ha en hög nivå på service och kvalitet och då kan man inte gå upp i för stor skala. Vi vill behålla känslan av en gömd pärla. Men det går sådär. Vissa sommardagar har vi ett extremt tryck.
Lilla Slöinge ligger en knapp timmes cykeltur från Falkenberg och lockar med flera kulinariska besöksmål, som Äppelgårdens trädgårdskafé, Gudmundsgårdens bonderestaurang, Sia Glass fabriksbutik och Slöinge kafferosteri, ett av Sveriges minsta.
Det ligger i en kulturminnesmärkt herrgård, två minuters promenad från bageriet. Här rostar paret Anna och Daniel Eråker så kallat specialkaffe i husets före detta restaurangkök. Anna tar emot med en kaffekopp i handen och visar runt i huset, som också är familjens hem.
”Maten har blivit en del av stadens identitet och det är Falkenbergsborna stolta över”
I hallen står stora jutesäckar med bönor från olika delar av världen: Honduras, Etiopien, Kenya, Nicaragua… Anna kör ner handen i två olika säckar och visar hur olika bönorna kan se ut.
– Många tänker ”kaffe som kaffe”. Men jordmånen och olika växtförhållanden påverkar smaken på kaffe på samma sätt som vin påverkas av var druvorna har växt.
För att få fler att upptäcka kaffets olika nyanser arrangerar paret så kallade koppningar, kaffeprovning där deltagarna får sörpla i sig kaffe med olika ursprung och rostningar.
– Folk börjar bli nyfikna, säger Anna. De har gått på öl- och whiskyprovningar och nu vill de lära sig mer om kaffe. Även spontanbesökaren får en snabbkurs om specialkaffe.
– Kommer de bara in och ser att 150 gram kaffe kostar 159 kronor säger de ”helvete vad dyrt”, men när jag berättar om kaffebönderna och deras arbete köper de tre påsar, för då tycker de plötsligt att det är billigt.
Lilla Slöinge är en dröm för fikaälskare, men långtifrån den enda platsen som bjuder på smarriga upplevelser i området. De senaste åren har Falkenbergstrakten förvandlats till ett eldorado för alla som uppskattar god mat, lokalproducerade drycker och småskaligt mathantverk.
Här finns så många besöksvärda restauranger, kaféer och matproducenter att Falkenberg belönades med utmärkelsen ”Årets värt en resa” av White Guide i fjol. Tidigare har priset alltid tilldelats en enskild restaurang, men det stora och högklassiga utbudet i Falkenberg gjorde att juryn helt sonika prisade hela staden.
Lämnade kontorsjobb för att ta över föräldrargården
En av alla mathantverkare bakom det snabbt växande klust-ret är Monica Bondeson. Hon driver Skrea ost i Skrea, strax utanför Falkenberg. För fem år sedan lämnade hon kontorsjobbet på Skatteverket i Göteborg för att ta över föräldragården.
– Jag ville göra något av det gamla svinhuset. Grannens pojk hade gått en ystningskurs och det lät intressant, så då gjorde jag också det.
Kursen gav mersmak, svinhuset förvandlades till ett litet mejeri och Monica började göra ost av granngårdens ekologiska komjölk. Ostarna säljs nu till flera restauranger och kaféer i trakten, och i den lilla gårdsbutiken.
– Mmmm, very nice, säger Anja Arnemann från Bremen efter att ha langat in en bit smörkull, en halländsk motsvarighet till den schweiziska hårdosten appenzeller.
Anja och pojkvännen Georg Prescher är på cykelsemester och har stannat för att fylla väskorna med lokala delikatesser.
– Vi började i Helsingborg och ska följa Kattegattleden till Göteborg. Det är jättebra vägar och bra skyltat. Och nästan alltid en behaglig vind från havet, säger Anja och fyller en glasflaska med färsk mjölk från butikens mjölkautomat.
Bakom det halländska mathantverksklustret finns flera eldsjälar. En av dem är Lisa Lemke, kock med flera kokböcker och matlagningsprogram på meritlistan. Hon och maken Marcus Nordgren bor i den gamla prästgården i Skrea, och har förvandlat gårdens röda lada till hemma hos-restaurangen Prostens Pizza.
– Vi ville skapa vår egen favoritkrog, ett andra vardagsrum där vi sätter folk som inte känner varandra vid samma bord och får dem att dela på maten, säger Lisa.
Tunna och krispiga pizzor
Pizzorna görs i romersk stil, vilket betyder tunna och krispiga. De gräddas i församlingens gamla stenugn och serveras på omaka porslin i den mysigt ombonade ladan eller ute i trädgården.
Jag beställer en Déjà vu och får en pizza fylld av sommarsmaker: färskpotatis, grön sparris, picklad fläder, dragon, körvel och andra örter från trädgården. En sötsyrlig lemonad med smak av svartvinbärsblad på det och jag börjar fundera på om det finns någon ledig sommarstuga i Skrea. Att kvällssolen har färgat de omgivande åkrarna guldgula gör säkert sitt till.
Nästa morgon ser vi Falkenbergs centrum sakta vakna till liv. På torget fyller marknadsförsäljarna sina bord med halländska jordgubbar medan de omgivande uteserveringarna sopas rena. I ån Ätran, ån som vindlar sig genom stan, står morgonpigga fiskare med vadarstövlar och vevar.
Fotograf Gräll och jag bänkar oss på Borgmästargården, ett sobert kafé och konditori med uteservering på Storgatan. Trion bakom kaféet heter Sara Wennerström (japp, samma Sara som driver Solhaga stenugnsbageri), Tilda Lundahl och Ann-Sofie Lönnberg. De fokuserar på lokala råvaror och omsorg om både gäster och klimat.
– Vi jobbar hårt för att minska matsvinnet och försöker ta vara på allt, säger konditorn Ann-Sofie Lönnberg. Av gårdagens bullar gör vi en brödpudding som vi serverar med lättvispad grädde och egenkokt sylt.
Jag beställer en Borgmästarfrukost och får en träbräda fylld med nybakat bröd, croissant, ost, ägg, grönsaker, färskost och hallonmarmelad. Plus en himmelskt god gröt av gryn som dinkel och emmer.
– Borgmästarfrukosten är som en avsmakning av vårt närområde, förklarar Tilda Lundahl. Vi har plockat ihop det bästa från våra lokala matproducenter: osten kommer från Skrea, brödet från Solhaga och grynen från Limabacka kvarn.
Sammanhållning mathantverkarna emellan
I Falkenberg finns definitivt kulinarisk kreativitet och engagemang, men vi slås också av den starka sammanhållningen mathantverkarna emellan. Under vår rundresa blir det tydligt hur sammansvetsade människorna bakom krogarna, kaféerna och gårdarna är. Alla vi pratar med hyllar sina konkurrenter och prisar samarbetet mellan traktens matkreatörer.
– Det här är en plats med mycket hjärta, säger Tilda Lundahl. Maten har blivit en del av stadens identitet och det är Falkenbergsborna stolta över. Småstäder strävar ofta efter att ta efter storstäderna, men här har vi skapat något eget. Och vi jobbar tillsammans, landsbygd och innerstad.
Vi stannar tre dagar men hade behövt en vecka, minst, för att äta oss igenom området. En rejäl tugga av vad staden erbjuder i matväg får vi i alla fall. Vi äter gourmetburgare på Globalize foodtruck, som lockar med den unika kombinationen snabbmat och pop up-gourmetmiddagar. Vi testar ”Smaka på”, en trerättersmeny med matchande viner valda av den karismatiska sommelieren Beatriz Ferreira på gastrobaren Rådhustorget No:1A.
Vi besöker Sveriges minsta saluhall, som lockar med honung, ägg och halländsk tonic i en lekstugestor bod vid Skrea gärdesgård, provar chokladpraliner med smaker som fläder och havtorn på Falkenbergs eget chocolaterie, Suseå choklad, dricker kaffe i trädgården till anrika Stålboms
konditori, och äter lokalproducerad päronglass på Glasshuset med utsikt över stadens kilometerlånga sandstrand.
På badbryggan möter vi Josef Önnhed, stolt Falkenbergsbo.
– Falkenberg har en stor bredd med många bra matställen över hela spektrat. Men det är inte så mycket high end och vita dukar, mer ställen med fokus på stämning och bra mat till bra priser. Som Lilla Napoli.
Vi kan givetvis inte lämna Falkenberg utan att besöka stadens mest omtalade matställe: pizzerian Lilla Napoli. Den drivs av Besmir Balaj och Ville Ilola, två kompisar som bestämde sig för att lära sig laga napolitansk pizza efter konstens alla regler. De reste till Neapel för att besöka tomatdistriktet San Marzano, lärde sig allt om mozzarella och tjatade till sig degtips från stadens pizzabagare.
Gud vet hur många timmar de har ägnat åt att förfina sin deg sedan dess. Men de är ännu inte nöjda.
– En av tusen pizzor blir bra, resten är sådär, säger Ville.
I bastuvärmen vid den egenbyggda, vedeldade stenugnen står Besmir med pizzaspaden i högsta hugg. Pizzorna bakas i över 500 grader och är klara på en minut.
Första året gräddade de sina pizzor under en presenning på en parkering, numera huserar de i en gammal bensinmack med handmålad skylt, färgglada träbänkar och lampor av gamla tomatkonserver.
Menyn består av åtta olika pizzor, varav en dessertvariant med nutella, mascarpone och färska bär. Vi börjar känna oss ganska mätta, så fotografen och jag delar på en pizza toppad med mozzarella, pancetta, pecorino och basilika.
Trots hajpen och de uppskruvade förväntningarna blir vi inte besvikna. De äkta napolitanska pizzabagarna hade knappast gjort det bättre.
Vid bordet intill sitter Falkenbergsbon Susanne Madsen och hennes väninna Anna-Carin Bergsten från Varberg.
– Degen var helt makalöst fluffig, säger Anna-Carin som besöker Lilla Napoli för första gången. Hon tar en ny tugga av sin svamp- och tryffelpizza, funderar och konstaterar:
– Det är den bästa pizza jag har ätit.
Fotnot: Utbudet av matställen kan ha förändrats sedan reportaget publicerades 2019.