Öland i april ger egen tid och rum

På norra Öland finns en bod, ett kafé, en loppis eller ett galleri i snart sagt varje vägkrök. I Borgholm kommun, som ungefär omfattar öns norra halva, registrerades drygt en miljon gästnätter under juni, juli och augusti.

Men i början av april är besökarna inte så många. De fastboende njuter fortfarande av stillheten innan säsongen drar igång. Det är därför vi är här nu, jag, barnbarnet Bo, 9, och min man Kristoffer. Vi vill uppleva ett annat Öland ett par dagar. Och Bo ser fram emot en riktig cykeltur.

I Skäftekärr, mellan de små samhällena Byrum och Böda, finns hotell vars lägenheter är öppna för uthyrning året om. Ingen annan gäst är här när vi kommer, så till middagen har vi hela grillplatsen för oss själva. Hotellet har cyklar att låna till oss vuxna, men ingen som passar Bo. Så bra då, att cykeluthyraren från Byxelkrok har tid att köra ut till oss med flera olika cyklar. Bo väljer en stor, blå.

Dagen därpå packar vi matsäck inför cykelturen. Målet är Trollskogens naturreservat på öns nordöstra spets, en gammal barrskog som formats av väder, vind och betande djur. Enligt Google ska färden ta 43 minuter härifrån. Men vi börjar med att spana in omgivningarna. I Skäftekärr finns en restaurerad järnåldersby, öppen året runt. Långa, låga stenhus med halmtak, stora eldstäder och gärdsgårdar bildar en alldeles verklig by.

– Levde de verkligen så här, undrar Bo.

Vi nickar och försöker kika in i husen. På sommaren pågår här många aktiviteter, vilket förstås kan vara kul. Men nu slipper vi i stället alla nutida störningar och det finns utrymme att i lugn och ro ta in och känna historien.

Men Bo börjar bli ivrig att komma upp på cykeln, så vi drar iväg. Första sträckan går genom den så kallade Trädslagsstigen i Böda ekopark. I slutet av 1800-talet planterades såväl inhemska som exotiska träd här vid den statliga skogsskolan för att användas i undervisningen. Så här års är de flesta grenar fortfarande kala och lövprakten lyser med sin frånvaro – tur att det sitter tydliga skyltar med namnen på träd och buskar vi passerar.

Men cyklingen är mjuk och behaglig, det är 14 grader varmt och utmed cykelstigen har blåsipporna slagit ut. Strax kommer vi in en välordnad tallskog: långa raka stammar, blåbärsris och ormbunkar på sidorna. Bo cyklar längst fram och leder turen. Någon enstaka bil passerar, men inte en enda cyklist möter vi. Som att färdas på en väg som bara vi upptäckt. Det är mäktigt.

Känslan av att vara ensamma på Öland i april förstärks när vi kommer till den nästan osannolika Böda sand. Två mil av vit sand, djupgrön tallskog i fonden – kan det vara världens vackraste strand? Först ser vi inte en själ, men på väg ner mot vattnet möter vi ett gäng grabbar som badat i det iskalla vattnet. Inte en människa att störa, så det faktum att de saknade badbyxor var inget problem. Bo plockar snäckor. Han och Kristoffer försöker kasta sten men det funkar dåligt. Stenarna är för små, konstaterar de. Jag vadar i strandkanten, fötterna fryser nästan till is. I all sin enkelhet känns alltihop oerhört lyxigt.

Lite längre bort påminner civilisationen om sin existens. Runt campingen har en stor resort vuxit fram, som en semesterort i södra Europa: lekpark, vattenland, restauranger, yogastudio och kaféer. Det är välordnat, och perfekt för många barnfamiljer på sommarsemester. Men nu är här tomt, och Bo kan testa alla rutschkanor och klätterställningar utan att behöva trängas eller köa.

Så småningom är det ändå dags att fortsätta. Bo behåller täten, tills plötsligt orken tar helt slut och det är hög tid för en fikarast. Vi plockar fram ägg och mackor, juice och kakor, och hittar varsin stubbe att sitta på. Så cyklar vi vidare i sakta mak, lyssnar på tystnaden och fågelsången.

Läs också: Vett och etikett på cykelstigen

Till slut kommer skylten: Naturum Trollskogen. Vi är framme. Själva naturum är stängt men skogen, med sina knotiga grenar och hopvuxna träd, är där – och så en tipspromenad med påsktema! Bo kastar sig över frågorna och får fullt upp. Kristoffer och jag vandrar runt, känner in magin och förundras över den enastående vyn över Ölands allra nordligaste spets. Två rundade uddar griper nästan tag om varandra och skapar ett slags innanhav – och där är fyren Långe Erik, som en vit vaktpost i nordväst. Makalöst vackert är det.

Vi hade planerat att cykla vidare till Neptuni åkrar, den av vågor formade klapperstensstranden inte långt härifrån. Den berömda blåelden blommar förstås inte förrän i juni–juli men även karg gråhet kan vara vacker, tänkte vi. Bo är emellertid mätt på naturupplevelser för dagen och i stället cyklar vi rakt över ön till Byxelkrok. Här blir det minigolf vid Engelssons grill, ett av få ställen i byn som har öppet så här års. Nöjda cyklar vi sedan tillbaka till vår lägenhet och grillar middag i kvällssolen.

Morgonen därpå blåser det och SMHI varnar för storm med vindar på uppemot 22 meter per sekund. Ingen frukost i solskenet och det blir inte tal om någon cykling. I stället bestämmer vi oss för en tur till Borgholm och ett besök på slottsruinen, som öppnade för säsongen redan till första april. En spännande skattjakt får oss att rusa runt i borgen. Blåsten utanför gör stämningen lite extra ruggig, men skatten och jakten på draken, som ska finnas på slottet, lockar. Det är fantasifullt och välordnat med ljudillustrationer och kluriga gåtor. Med Bo i täten hittar vi fram till slut. Draken vaktar men vi lyckas bärga skatten – och avslutar ett par udda, härliga dagar på norra Öland i april.

Ta dig hit med kollektivtrafik:

• Tåg till Kalmar, Länstrafikens buss 101 till hållplats Stationsvägen, tre kilometer från Skäftekärr. Kolla med boendet för transfer.

Publicerad 7 april