Fjällområdena i Gabna och Laevas samebyar beskrivs och marknadsförs av de olika heliskiaktörerna som “Europas största och sista vildmark. Jag vill beskriva dessa områden för vad de egentligen är och vilka konsekvenser heliskiing medför under den känsligaste perioden för djuren som lever i områdena.
Med kunskap och medvetenhet kommer ansvar, hänsyn och respekt- vilket förväntas av alla som vistas i fjällområdena, detsamma borde gälla heliskiaktörerna.
Jag besöker hemsidor till många av de heliskiaktörer som verkar i Kirunafjällen. Där marknadsför de fjällområdena här i Giron (Kiruna) som Europas sista och största vildmark. De erbjuder en meny av olika fjällområden där kunderna får välja mellan fallhöjdsmeter, nivåer av branter och en del erbjuder också nivåer av vildmark. Det utlovas orörda fjälltoppar och något företag säger också att bergen är helt tomma och att gästerna kommer att vara helt ensamma i området. Ett företag skriver att de enda de lämnar efter sig är spår som blåser bort dagen efteråt.
Om det vore så väl!
Dessa högalpina områden är långt ifrån den vildmark de målar upp bilden av, det är en arbetsplats för flera olika yrkesgrupper. Renskötare, naturbevakare, lavintekniker, fjällräddare, polisen, turismföretagare och många fler tillbringar sina arbetsdagar i områdena. Framförallt så är det, och har det alltid varit, hem för fåglar, harar, rävar, fjällrävar, lodjur, järvar, älgar och många andra djur. Lika länge har det varit renbetesland. Renarna betar ända från dalbottnarna till fjälltopparna. I bäckravinerna, på sluttningarna och på klippkanterna.
Heliski säsongen pågår under vårvintern, från slutet på mars till slutet på maj. Den tiden på året då alla djur i naturen har det som svårast. De har kämpat sig igenom en vinter med begränsat av föda och lever på de fettreserver som de byggt upp föregående barmarksperiod. Dessutom är vajorna och alla andra djur högdräktiga och i slutet på april och maj väntas fjällvärlden få tillökning av renkalvar, fågelungar, harungar, rävungar- ja, det är egentligen en enda stor barnkammare. Våren ska stå för återhämtning och vila. Djuren behöver vid denna tid största möjliga ro och minsta möjliga nivå av stress.
Det är tyvärr inte något som längre kan garanteras eller erbjudas djuren i våra fjällområden där heliskiing bedrivs. Här prioriteras lyxturism och nöje framför djurens välmående.
Renskötarna arbetar och är ute bland sina renar under hela vinterperioden och gör sitt yttersta för att säkerställa att renarna har så goda betes- och överlevnadsmöjligheter som möjligt. När heliskisäsongen drar igång finns det inte mycket man kan göra för att skydda sina renar. “Under vårarna så är det helikoptrar i luften från morgon till kväll, ser man inte någon så hör man dom hela tiden”, konstaterar en uppgiven renskötare.
Heliskiaktörerna ockuperar hela dalgångar. Skidåkarna och snowboardåkarna släpps av på hög höjd och påbörjar sedan sina åk utefter sluttningarna, ibland landar helikoptern i dalbotten och väntar in sällskapet, ibland kör den iväg, antagligen för att flyga upp ett annat sällskap på en annan topp och kommer sedan tillbaka för att hämta upp dem i dalbotten. I vilket fall som helst, så medför det ett otroligt oljud och skrämmer djur på alla höjdnivåer i och på stora områden i dalgångarna.
Laevas och Gabna, liksom andra samebyar, får bevittna och leva med konsekvenserna av den intensiva helikopterflygningen som heliskiing medför. Renarna skräms bort från goda betesområden. De skräms utför klippkanter, en del avlider av fallet och en del avlider efteråt av skadorna. Och jag frågar mig varje år hur många djur som aborterar eller lämnar sina kalvar eller ungar på grund av denna störning? Liven både för de djur som överlevt och de som inte fötts ännu äventyras.
Det verkar idag inte finnas några möjligheter att via lagar begränsa eller förbjuda den extrema störning som pågår mitt bland högdräktiga eller nyförlösta vajor och nyfödda kalvar. Det enda samebyarna kan göra är att samråda med olika aktörer och företag, i hopp om att få till frivilliga överenskommelser, något som i praktiken nästan aldrig sker eftersom det inte ligger i heliskiföretagens intresse. Den sista utvägen är att polisanmäla heliskiföretagen enligt §94 i rennäringslagen, men det leder ofta inte längre än just en anmälan.
För mig är det självklart hur det borde se ut. Sverige är bland de främsta länderna i världen ur djurskyddssynpunkt, det djurskyddet måste gälla även för de djur som lever fritt i naturen. En reglering av heliskiing måste till, och det måste finnas stöd i lagen för en sådan reglering. De kan inte få lov att bedriva verksamhet på det okontrollerade viset som tillåts idag.
Tills dess vänder jag mig med en uppmaning till dig som tidigare deltagit i heliski, eller planerar att göra det- tänk om, nu när du vet om konsekvenserna!
Vi lever i ett informationssamhälle och tack vare det kan vi enkelt bli upplysta och medvetna om hur våra beteenden, vanor och val påverkar världen- i detta fall fjällvärlden. För mig är det inte, år 2023, längre etiskt och moraliskt försvarbart att ägna sig åt denna typ av natur-, djur störande aktivitet. Fjällen finns att besöka och vistas i utan att exploatera djurens rätt till ett gott liv.
AnneLaila Blind,
Min Ođđa Giron – Vårt Nya Kiruna
SVAR:
Bästa AnneLaila Blind!
I sista numret av tidningen Svenska turisföreningens tidskrift Turist från 2 april 2024 läser jag på sidan 16 om ”Det är oförsvarbart med heliski”.
Jag vill här ge dig ett förslag. På datorn sök på google ”Århuskonventionen”. Det är ett par hundra sidor. Gå in på sidan 124. Där börjar själva konventionen. Nedan har jag gjort ett utdrag av början, då får du ett intryck. Läs även sidan 132, under artikel 9.2. Jag tror du och andra renskötare betraktas som drabbade. Ni måste kanske kunna visa att renar blivit skadade och/eller dödade. Kanske foton?
Det går till så här: ni måste anmäla till den myndighet som bestämmer om miljön i fjällen, är det länsstyrelsen?
Ni klagar där. När ni fått svaret (svaret måste innehålla ett beslut, vilket ju är det vanliga hos myndigheter) har ni, på grund av Århuskonventionen, rätt att klaga till Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) inom 3 månader. När ni gjort detta brukar det ta cirka 4-6 månader innan ni får svaret som är ett beslut. Det kostar inget. (om ni anställer en advokat måste ni betala det själva) Beslutet går ej att överklaga i Sverige. Men det kan överklagas till Europadomstolen för mänskliga rättigheter i Strasbourg, det kostar inget (om man anställer egen advokat måste man själv betala det).
Det fina med detta är att ni får ett ordentligt beslut utan att vara beroende av polisen.
Med vänliga hälsningar!
Einar Berg
Ps: Här kommer lite information om Århuskonventionen, som tillkommit för att allmänheten skall lättare kunna klaga när det gäller miljö brott.
Konvention om Tillgång till Information, Ds 2004:29 Bilaga 1
Allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och
Tillgång till Rättslig prövning i Miljöfrågor
Parterna i denna konvention,…
som beaktar att medborgarna för att kunna utöva denna rättighet och fullgöra denna skyldighet måste ha tillgång till information, rätt att delta i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor, och som i detta hänseende erkänner att medborgarna kan behöva hjälp att utöva sina rättigheter, har kommit överens om följande.
Artikel 1
Syften
För att bidra till att skydda den rätt som var och en i nuvarande och framtida generationer har att leva i en miljö som är förenlig med hans eller hennes hälsa och välbefinnande skall varje part garantera rätten att få tillgång till information, allmänhetens rätt att delta i beslutsprocesser och rätten att få tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor i enlighet med bestämmelserna i denna konvention.