Först är det ungefär som vilket industriområde som helst: bilverkstäder och lagerlokaler; graffitisprejade containrar och långa lastkajer. Men sedan upptäcker man det mer oväntade. Som de gula jordärtskockorna, vinröda sol-rosorna och rosa dahliorna som sträcker sig upp bakom ett grönt stängsel.
– Det här känns som en fin kontrast mot resten av Ringön, säger Emelie Bodemyr, en av initiativtagarna bakom Asfaltsträdgården.
Den ligger på nedlagda järnvägsspår i industriområdet Ringön på Hisingen, en dryg halvtimmes promenad från Göteborgs centralstation.
– Det här är en kommersiell odling för alla, så vi odlar främst sådant som är lättplockat och populärt, som sallad, vitlök och bönor. Och blommor för självplock och pollinerare.
I de upphöjda odlingslådorna frodas även aubergine, ringblommor, svarta vinbär, sparris och jordgubbar. Över två av odlingslådorna klättrar vax- och brytbönor längs en portal av armeringsjärn.
– Vi hittade armeringsjärnet här på Ringön och kom på att vi kunde använda det som växtstöd, säger Emelie, som till vardags arbetar i butiken i Göteborgs botaniska trädgård.
– Jag älskar att odla, men det är inte självklart att kunna göra det när man bor i stan. Därför är det väldigt kul att ha den här platsen att experimentera på.
Några helger varje sommar öppnas trädgården upp för självplock. Däremellan tar kockarna på grannkrogen Ivans pilsnerbar hand om en stor del av skörden.
”Det är magiskt att kunna gå och plocka färska blommor och örter till köket varje dag.”
– Det är magiskt att kunna gå och plocka färska blommor och örter till köket varje dag, säger Ivan Larsson, som ligger bakom den kombinerade restaurangen och ölbaren.
Med små medel och ett stort mått kreativitet har han förvandlat den före detta industrilokalen till ett mikro-universum för alla som gillar pilsner, elektronisk musik och italiensk, grönsaksbaserad mat.
– Jag har utgått från allt det jag själv tycker om, konstaterar Ivan.
I restaurangen blandas väggar i knallgrönt, lila, gult och blått med en medaljongmönstrad 1970-talstapet, secondhand-soffor, gröna växter och en bardisk av hyvlade björkplankor. Matborden är omaka, secondhand och med ett enda krav: att det ska gå att dansa på dem.
– Jag har testat alla, säger Ivan och berättar att han inte behövde fundera länge när han fick se den lediga lokalen.
– Mina föräldrar är konstnärer och har periodvis bott i den här typen av områden, så det känns hemma. Dessutom ger det lägre hyra, mer yta och större kreativ frihet.
Just de låga hyrorna och kreativa möjligheterna är två av förklaringarna till att Ringön, som länge setts som både otryggt och oattraktivt, har förvandlats till en blomstrande stadsdel och attraktiv hubb för nyskapande.
Emelie Bodemyr driver Asfaltsträdgården, med självplock och försäljning, tillsammans med ett par vänner.
Far och son, Mikael och Vilde Allu, driver vintagebutik, byggfirma, screentryckeri och espressobar.
Emma Häkki, hunden Corgy och Lucas Häggmark på Vega bryggeri.
– Ringön har låga hus, ett tydligt gatunät och flera småhamnar, vilket gör att det är en ganska mysig plats för att vara ett industriområde, säger Johan Larsson, eller ”Red Top” som han kallas av alla som känner honom,
2011 var han med och initierade ”Tillåtande oaser”, ett kommunprojekt som blev starten för Ringöns förvandling. Syftet var att skapa ett område där subkulturer och marginaliserade verksamheter utan stora resurser kunde få möjlighet att frodas sida vid sida med det etablerade.
– Vi såg att Ringön var ett område med plats för verksamheter som var lite spretiga och stökiga, säger Johan Larsson.
Många tyckte att det lät flummigt och Business Region Göteborgs vd, som skulle godkänna finansieringen av projektet, undrade om Johan och hans projektkollegor ville göra ”nåt jäkla Christiania”. Nu, över tio år senare, har Johan Larsson blivit inbjuden av otaliga kommunutvecklare landet runt som vill veta hur ett gudsförgätet industriområde förvandlades till en sprudlande, ny destination. Enligt Johan är en av förklaringarna att de har varit måna om att lägga till, inte tränga bort.
– I början garvade de nästan åt oss kulturarbetare som kom ut hit. Men vi byggde upp ett förtroende genom att fixa belysning, göra snyggt på gatorna och berätta om våra visioner. Det som gör Ringön spännande är att de tidigare verksamheterna och den ursprungliga miljön får vara kvar, sida vid sida med det nya. Här finns till exempel Gotenius varv, Göteborgs enda kvarvarande varv. Det får inte stötas bort, för då blir Ringön helt ointressant.
Numera verkar konstnärer, hemsidesnickrare, arkitekter, fotografer och formgivare jämte däckfirmorna, båtreparatörerna och de klassiska verkstadsföretagen. Några av de senaste hyresgästerna huserar i Hamnen, en nyöppnad kontors- och ateljébasar i en före detta speditionslokal vägg i vägg med Ivans pilsnerbar. Här väntar råa betonggolv, -stora takfönster, väggar av plywood, secondhand-fåtöljer och 18 konstnärligt utsmyckade dörrar, målade av lika många lokala konstnärer. Bakom en av dörrarna skapas feministisk makramé, bakom en annan silversmide och bakom en tredje kombineras musikproduktion och healing. Bakom en annan driver Heidi Ghorab frisörsalongen Hello Heidi.
”Jag är lite wild and crazy och älskar atmosfären här på Ringön.”
– Det kändes lite riskabelt att flytta salongen hit från centrala Göteborg, men det har fungerat jättebra. Jag är lite wild and crazy och älskar atmosfären här på Ringön.
Initiativtagaren till Hamnen är Mikael Allu, en fryntlig multikonstnär som förkroppsligar Ringön-andan. Jag möter honom ett par kvarter därifrån, i hans kombinerade butik Made in Ringön och byggfirma Majornas entreprenad, som han driver med sonen Vilde Allu. Både butiken och byggfirman har fokus på återbruk.
– När vi river ett ställe sparar vi så mycket vi kan och använder det någon annanstans. När vi skulle bygga Hamnen hade vi flera hundra gamla dörrar och kom på att vi kunde regla och isolera väggarna med dem.
I butiken säljer de bland annat begagnade mc-kläder, amerikanska vintagetröjor, t-shirts från Ringönföretaget Atacac och egendesignade fairtrade-jeans, sydda i Ringöns egen syfabrik A Industri. Under samma tak driver far och son-duon även ett screentryckeri och en liten espressobar med kaffe från Ringönrosteriet Bergstrands – och är därmed ett bra exempel på den typen av spretiga koncept som Johan Larsson och hans projektvänner ville skapa en fristad för.
På andra sidan vägen ligger Två feta grisar, ett av Ringöns tre bryggerier, vägg i vägg med en padelhall – vilket gör att gästerna kan följa bollduellerna genom fönstren medan de smuttar på sin IPA eller hallonstout.
– Idrott och bärs funkar faktiskt väldigt bra ihop, det är många som kommer in till oss efter att ha spelat på fredagarna, säger John Henryz, som jag möter bakom baren.
Två feta grisar startades, som så många andra hantverksbryggerier, av ett gäng entusiastiska hemmabryggare. Tio år efter de första jäsexperimenten har verksamheten utökats med restaurang och bryggeripub med möjlighet att prova öl några meter från jästankarna. John bjuder på ett smakprov av bryggeriets mer udda smakexperiment: Chill’in, en pale ale smaksatt med habanero.
– Den är verkligen en vattendelare. Hälften säger ”Wow, vad gott!” och hälften undrar varför någon har lagt chili i ölen.
Uteserveringen är ett hopkok av diverse återbruk: barstolar av upp och nedvända ölbackar, soffor av lastpallar och trasmattor. Vid ett av borden sitter Christian Forsell från Lund. Han har på sig en t-shirt från ett danskt bryggeri och presenterar sig som ölnörd.
– Det här är en ölsemester rakt av, medger han och tar fram mobiltelefonen för att visa kartan med alla barer han planerar att besöka.
– Göteborg är Sveriges bästa ölstad, här finns allt från stora bryggerier som Dugges och Stigberget till mindre barer som serverar bra öl. Det som är kul med Ringön är att det finns två bryggerier där du kan dricka öl direkt i bryggeriet, vilket än så länge är ganska ovanligt i Sverige. Sedan är området i sig fantastiskt snyggt.
Fotografen och jag fortsätter till Ringöns andra bryggeripub, Vega. Den ligger några kvarter därifrån, i ett före detta sillkonservskvarter mellan Gotenius varvs lyftkranar och en av Ringöns småhamnar. Här bryggs öl som Best coast ipa och Gotenius porter, samt vuxenläsk med smak av bohuslänsk sjöpung och sockertång. Ölerna tappas på flaskor med motiv som Hisingsbron eller Slottsskogens azaleablommor. Lokalpatriotismen genomsyrar även bryggeriet, som är inrett med en barpanel från Eriksbergsvarvet. Den är täckt med namn på alla båtar som sedan 1896 har byggts eller renoverats på det numera nedlagda varvet.
– Vi hittade den i en källare och tyckte att den hade en skön koppling till verksamheten, säger Göran Lember, en av delägarna bakom Vega.
Vegagängets fäbless för återbruk märks även i den kombinerade restaurangen och ölbaren vägg i vägg. Det öppna köket har installerats i två begagnade containrar och ölkranarna i gamla omklädningsskåp. Utanför toaletten hänger en klassisk stämpelklocka.
Vid sidan av öl och snygg industriinredning lockar Vega med rökt pubmat och livemusik. Den här kvällen varvas pop och country från tre olika band. Musiken sipprar ut till uteserveringen, som badar i varm kvällssol. Vid borden sitter after work-gäng, barnfamiljer, nyförälskade och män i skägg.
– Det här är underbart: god mat, god öl och bra musik, säger Emma Häkki som dricker öl med kompisen Lucas Häggmark. Sedan gillar jag att det är kul och personligt inrett, inte som de stora kedjorna där allt ser likadant ut.
Nästa morgon återvänder fotografen och jag till Ringön för att besöka Göteborgs mest omsusade bageri: Borgskog. Det är fortfarande en halvtimme kvar till öppning, men utanför den före detta båtsvetslokalen ringlar en lång kö. Bakom de dubbla verkstadsdörrarna har konditorn Fredrik Borgskog fullt upp med att ta ut mjölkfrallor ur ugnen och toppa mandelkakor med älggräsmousse, jordgubbar och ringblommor. Fredrik har tävlat med såväl Svenska Kocklandslaget som Svenska Konditorlandslaget och drev tidigare ett bageri i centrala Göteborg. Nu tycker han äntligen att han har hittat hem.
”Jag fastnade för den här lokalen eftersom den har det där industriella och skitiga över sig.”
– Jag fastnade för den här lokalen eftersom den har det där industriella och skitiga över sig. Dessutom får vi möjlighet att göra lite som vi vill här.
Borgskog har bara öppet varannan helg, en lyx som bagarna i innerstan aldrig skulle kunna unna sig, och sortimentet ändras från gång till gång. Just den här lördagen har plåtarna bakom den lilla kassadisken fyllts med apelsin- och kanelbullar, pain au chocolater med perfekta smördegslager och croissantbullar med banankola och sesam. Dessutom satsas det på återbruk även här, i form av ”restfest”, sockrade smördegsbullar med citrus och kanel. De görs av kantbitar från croissanttillverkningen och penslas med en sirap av urpressade citronhalvor.
Det är Ringöns godaste återbruk – och ytterligare ett exempel på att det här inte är vilket industriområde som helst.