En smal avtagsväg gömmer sig bakom höga snödrivor. Vi svänger av från E14, kör ner mot Enaforsholms fjällgård och kontrasten mot de stimmiga grannbyarna här i västra Jämtland – Åre, Duved och Storlien – kan inte vara större.
Det är tyst skymning. Snasahögarna fångar precis de sista solstrålarna och fönstren i huvudbyggnaden lyser varmt gula. Trädgårdsmöbler och badtunna har tjocka mössor av snö. Uppskottade gångstigar leder till stugor, vallabod och flygel. Skidspår försvinner bort mellan träden, ut över Enans is.
Vi stampar av oss snön och kliver in genom entrén. Det är varmt och ombonat, med doften av örtkryddat lamm som lockar från matsal.
Enaforsholms gård ligger på promenadavstånd från tågstationen, där bussarna till bland annat Storulvåns fjällstation möter. För somliga är Enafors mest en anhalt mot fjällvärlden, något som snabbt passeras. Men om fjällgårdens platschef Patrick Fjällstedt får som han vill, ska betydligt fler än i dag stanna kvar här hela semestern.
Patrick tog över ansvaret för verksamheten i december 2017 och har stora planer.
”Vi tar desserten en trappa upp, framför värmen från öppna spisen och med uppmaningen ’Människa. Känn dig själf! inskriven på väggen’”
–Jag har tusen idéer, tåget stannar fem minuter härifrån och min ambition är att fördubbla omsättningen. Minst!
En av de första åtgärderna var att ansluta oss till STF, säger han i en paus mellan matlagning och disk.
En hel del renovering, restaurangsatsning med lokalproducerade råvaror och en ny festlokal på gamla logen är några av de redan avklarade projekten. En ny bastu med grillplats och utsikt över älven planeras, liksom att inrätta en linfärja över vattnet så att det går att påbörja och avsluta sin fjällvandring med bastu och god middag på Enaforsholm.
Sommarturistande barnfamiljer får också träffa djur på gården. Då finns här kaninungar, en fjällko och får som betar på holmen. Ut i naturparken kan besökarna få med sig en korg med ingredienser till kolbullar eller pannkakor som de själva kan laga till på någon av grillplatserna. ”Det familjevänliga alternativet” är Patricks programförklaring.
Enaforsholm ägs av Kungliga skogs- och lantbruksakademien. Men man skulle kunna säga att fjällgårdens moderna historia började 1908. Då köptes fastigheten av grosshandlaren Alexander Wilhelm Bergsten från Stockholm. Han hade skapat sin stora förmögenhet bland annat genom framgångsrik tillverkning av korsetter.
Grosshandlare Bergsten kom, i likhet med så många andra dåtida personligheter med mycket pengar, att resa till fjällen för att bota diverse krämpor, såväl inbillade som verkliga. Vandringar, god mat, vila och frisk luft ordinerades.
Västra Jämtland blev tidigt, tack vare järnvägen som blev klar 1875, ett besöksmål för överklassen. Kungahuset var här, engelska bankirer och militärer kom för att jaga och fiska, svenska baroner och borgare köpte fastigheter och byggde jaktvillor.
Grosshandlare Bergsten ville inte vara sämre. Han förvandlade Enaforsholms tämligen enkla boningshus till en mer ståndsmässig bostad i två våningar och med vackert brutet tak. Här tillbringade han sedan varje sommar fram till 1935.
Här, tänker vi oss, tog han emot sina jaktgäster från huvudstaden. Och här packade den entusiastiska amatörmålaren A.W. Bergsten penslar, färger och staffli innan han kallade på sina hundar och begav sig ut i naturen för att leta motiv till ännu en av sina tavlor.
Vid hans död 1937 visade det sig att Bergsten testamenterat hela sin egendom, inklusive Enaforsholm, till Skogs- och lantbruksakademien. När andra världskriget bröt ut några år senare rekvirerades dock hela fastigheten av militären, på grund av det strategiska läget bara 15 kilometer från norska gränsen. Efter krigsslutet var gården sliten och fylld med järnsängar. 1949 öppnades den som friluftsgård med inriktning på ”fjällintresserade ungdomar och vuxna”.
Gården har sedan dess byggts ut, byggts om och rustats. En måltidsveranda har tillkommit, samt kafferum och en ”Bergstenssal” på övervåningen. Med tiden har logementen ersatts med tvåbäddsrum.
Den omtalade fjällträdgården bakom huset, grundad 1949, anar man mest så här års. Den är specialiserad på växter som trivs i landets allra tuffaste klimatzon. Målet är att skapa landets främsta visningsträdgård för växtzon åtta. Trädgården, som drivs bland annat i samarbete med Sveriges lantbruksuniversitet, är öppen och gratis för besökare hela året.
I kväll håller vi oss emellertid inomhus. Efter att ha avnjutit den lokalt producerade lammsteken i matsalen beger vi oss på tur i den gamla jaktvillan. Överallt finns monumentala tavlor signerade A.W. Bergsten. Det är jakthundar, fjällandskap, blombuketter och ett självporträtt av konst-nären där han förnöjt höjer glaset till en skål.
Målningarna har nog mest ett sentimentalt värde. Intressantare som tidsdokument är då grosshandlare Bergstens stora intresse för fotografi, i en era då kameran ännu inte fanns i var mans telefon.
Och han var en god fotograf. Bilderna på väggarna i Enaforsholms sovrum och salar visar allt från vardagssysslor och friluftsliv till interiörer och välarrangerade bilder på Bergsten själv, poserande med hundar, gevär och fiskespö.
Även i dag fiskas det vid Enaforsholm. När vårfloden sjunker undan kommer öringen upp från Ånnsjön och för sommarfisket har platser för flugfiske i ordningsställts. Både roddbåt och flugfiskespön finns att hyra.
”När vårfloden sjunker undan kommer öringen upp från Ånnsjön”
I platschefen Patrick Fjällstedts uppdrag ingår att sköta fastighetens 220 hektar mark. Patrick, uppvuxen i västerbottniska Borgafjäll, har arbetat som kock i 30 år, Norrland runt. Men kockjobbet har han varvat med att tre fyra månader varje år sköta sin egen skog.
–Jag var grymt snabb med motorsågen och var den som levererade mest handhugget virke i hela Västerbotten, berättar han med tydlig stolthet i rösten.
–Av virket jag avverkar här på Enaforsholm ska jag bygga en äventyrspark med aktiviteter för alla åldrar.
Vi tar desserten en trappa upp, framför värmen från öppna spisen och med uppmaningen ”Människa. Känn dig själf! inskriven på väggen. Sedan drar vi oss tillbaka till våra rum. De är av god pensionatsstandard, med pärlspont på väggarna och döpta efter växter och örter man kan hitta på fjällturen – förgätmigej, fjällsippa, hjortron, rallarros, daggkåpa…
”Skidspår försvinner bort mellan träden, ut över Enans is”
Månen lyser över Storsnasen och det knäpper i väggarna när temperaturen utomhus sjunker till minus 36.
Patrick har tidigare berättat att fastigheten fortfarande har en hel del renoveringsbehov; vid östlig vind kan kuddarna vintertid bli som ispåsar och vattnet frysa i trossbottnarna.
Så dock inte denna kväll. Däremot behövs en extra filt. Men det må väl vara hänt. •