Den färgglada kåsan av plast har länge varit friluftslivets stora klassisker. Skön att hålla i. Lagom stor för både dryck och mat. Oöm. Billig. Stapelbar. Alla har vi nog haft en i vår hand.
Runda, mindre kåsor i härdplasten bakelit började tillverkas i Perstorp under tidigt 1930-tal på uppdrag av Försvaret. Formen var inspirerad av den samiska kåsan i trä och forna tiders täljda träskopor. Namnet kåsa lär komma från nordsamiskans guksi. På 1950-talet tog termoplasten över och kåsan blev lättare och tåligare.
Ur-kåsan passade perfekt i enmansköket m/40. Formen för tankarna till välkända möbeln Superelipsen.
Enmansköket m/40 kallat ”snuskburken” var gjord i rostfritt stål, eller här som m/44 i aluminium.
Mångsidigt och enkelt. Köket bestod av kärl, vindskydd, brännare, kåsa, bestick och bränsle.
Den ovala form vi ser i dag är en vidareutveckling för att rymmas i den så kallade snuskburken, Försvarets kokkärl m/40 att användas som enmanskök i fält. Ofantliga mängder kåsor kom sedan att tillverkas av plastfabriken Stellana i Laxå. För generationer av värnpliktiga blev den trekantiga kåsan en oförglömlig bekantskap i fält.
Med tiden kom Försvarets gröna kåsor att kopieras och säljas civilt i glada färger. Där har den ännu sin givna plats. Även om många bytt till efterföljaren vik-koppen. Även det i linje med Försvaret.
I den tryckta utgåvan av Turist 2/19 kan du läsa mer om plast och muséet Plastens hus i Perstorp, nordvästra Skåne.