En brasa intill glöggståndet, en vid den stora granen, ytterligare eldar på kaféet och inne i smedjan. Det sprakar och brinner hemtrevligt överallt på Falu gruva julmarknad. Och visst hörs det bjällror? Jodå. När hästekipaget, som tar med hugade besökare på en tur, passerar är det bara att ge sig hän åt julstämningen. Och då har vi inte sett tomten eller hört kören sjunga om Lucia än.
Marknaden har precis öppnat men det är redan gott om folk framför stånden. En strid ström av människor rör sig också från Faluns centrum och upp mot gruvan. Omkring 10 000 besökare väntas.
Ann Klensmeden från Åsbergets gårdsmejeri i Jämtland har fullt upp med att skära ost och dela ut smakprov på blåmögelosten ”Rocka fett” och den vällagrade ”Supersting”.
– Det är en fin marknad med kunder som vet att uppskatta god ost. Inför jul brukar getosten ”Vit caprin” sälja bra, men ”Rocka fett” och mesosten är också populära, säger hon och berättar att hon varit med på marknaden i Falun i åtminstone tio år.
Ann Klensmeden skär snabbt upp nya ostbitar. Utan vantar går det smidigare, men det känns i minusgraderna.
– Jo, visst blir det lite kallt om fingrarna, konstaterar hon och vänder sig till nästa kund.
Vi går vidare bland matstånden. Honung från Stjärnsund. Tunnbröd från Rättvik. Äppelmust från Vassbo. Korv från Lillhärdal. Choklad från Furudal. Syrad kål från Vasselhyttan. Renkött från Grövelsjön. För att få en plats här gäller det att leva upp till kraven på lokalt (gränsen tycks gå vid Jämtland), egenproducerat och god kvalitet. Inget krimskrams. Stånden är enhetliga, tillverkade i trä med randiga markiser. Och julmarknaden vid gruvan är, efter drygt tjugo år, en väl inarbetad tradition, hos både marknadssäljare och besökare.
”Jag åker hit varje år, det hör till. Annars blir det ingen jul.”
– Jag åker hit varje år, det hör till. Annars blir det ingen jul, säger Borlängebon Gunilla Ågren Håll som har med sig barnbarnen Wille och Isaac Ågren.
De står i kö för att träffa tomten som tar emot barnens önskelistor. En sparkcykel och Spidermantofflor står det på treårige Willes lista och tomten frågar fundersamt om Spiderman verkligen har tofflor. Han får en nick och ett försiktigt ja till svar. Lite längre bak väntar sexåriga Wilma Karlsson på att få överlämna sina önskningar: två kaniner, två telefoner och fem kattungar.
– I år igen …, säger pappa Markus Karlsson, utom hörhåll för dottern, när kattungarna kommer på tal.
- Skansens julmarknad i Stockholm kan ståta med en mer än hundraårig historia.
- Jamtli museum arrangerar julmarknad som lockar långväga besökare till Östersund.
- Medeltidsveckan i Visby bjuder till marknad och andra juliga evenemang på medeltidstema.
- På Julmarknad.nu presenteras ett utbud av landets alla marknader i juletid.
Platsen för Falu julmarknad är speciell, det här är ett gruvområde med historiska byggnader, slagghögar från kopparbrytningen och det jättelika hål som kallas Stora stöten. Det nästan hundra meter djupa hålet är en följd av raset 1687, då delar av Falu koppargruva kollapsade. Till historien hör att inga gruvarbetare skadades eftersom det var midsommar och en av årets få lediga dagar. Guds försyn? Ja, i alla fall en osannolik tur.
Vid ingången till den nu nedlagda gruvan ropas nästa guidade tur ut, för den som vill kombinera marknadsdagen med ett besök under jord. Klockan vid Creutz lave, där malm, utrustning och ibland människor hissades upp och ner, klämtar regelbundet som en påminnelse om var vi är. Under gruvtiden, fungerade klockan som en garant för att vattnet fortsatte att pumpas upp. Tystnaden var en varningssignal.
Martin Haglind står och rör i en stor gryta. Är det glögg? Gröt? Det visar sig vara falu rödfärg, även det en påminnelse om var vi befinner oss. De röda stugorna landet runt har gruvan att tacka för sin färg. Ur de stenar som var alltför kopparfattiga, och därför sorterades bort, utvinns färgpigmentet.
– Annars är det bara linolja, vatten, såpa och mjöl, säger Martin Haglind medan han fortsätter att blanda färgen som kokar ovanpå ännu en eld.
Strax intill har Sancte Örjens Gille slagit upp ett läger. Ann-Sofie och Mathias Rexefjord från samhället Gustafs utanför Borlänge tillhör det historiska sällskapet, som har ett medeltida bergsmansgille vid gruvan som förebild. De dricker varm cider, iklädda 1500-talskläder, och hoppas kunna bidra med ”historisk atmosfär”.
– Det är andra året vi är här från gillet, men jag har kommit hit privat i många år. Det är en njutning bara att gå runt och titta på hantverket. Oftast blir det någon julklapp också, säger Ann-Sofie Rexefjord och tipsar om näverkorgarna från Våmhus, ett återkommande inslag på marknaden.
Vi klämmer oss fram för att titta närmare på fårskinn, dala-hästar, ullvantar, knivar, smycken, tomtar och änglar. Vid Anita Karlssons halmarbeten utropar en kund att de är ”helt fantastiska” och går sedan därifrån med en julgransstjärna i flätad halm till svärmor. Att slöjda i halm är en tradition med gamla anor, halmkronor har prytt sin plats i bondesamhället som symboler för fertilitet och god skörd. Anita Karlsson har läst sig till tekniken och hon skapar dem från grunden, i dess mest bokstavliga form.
Våmhuskorgarna lyckas vi inte lokalisera. I stället stannar vi framför kören som ställt upp på trappan till Gruvmuseet. Staffansvisan och Luciasången fyller luften. Elever från Musikkonservatoriet i Falun tar ton med jämna mellanrum, och i skiftande konstellationer, under dagen.
Sara Hellström och Niklas Lilja är rustade för vinterkylan på faluvis.
Smeden Igge Grau hettar upp järnet till tusen grader.
Korv i alla dess former.
När mörkret faller sjunker också temperaturen ner mot närmare minus tio. Kön till Café Gjuthuset ringlar sig lång. Vi har tålamod och belönas med kaffe och mjuk pepparkaka. Både kameralins och glasögon immar igen när värmen från både brasa och människor slår emot oss. Det är trångt och hemtrevligt med udda möbler och porslin, juldukar och tända ljus.
När vi kommer ut igen står andedräkten som rök ur munnen och runt brasorna är det tätt med folk som försöker hålla värmen. Gjuthuset, där kaféet ryms, balanserar på kanten till gruvhålet, utsikten är svindlande. Under 1600-talet var det landets största arbetsplats med mer än tusen arbetare. Koppar var Sveriges främsta exportvara och gruvan i Falun stod för drygt två tredjedelar av Europas hela produktion. Nu är gruvan och allt som hör därtill klassat som världsarv. Gruvarbetarnas slit i berget, olyckor och dödsfall, är ett avlägset minne. Inte minst en dag då platsen fylls av glittrande ljus, förväntansfulla barn och flanörer med glögg och brända mandlar.
Till slut hittar vi korgmakaren Säs Holger Andersson från Våmhus. Om det nu inte är tomten själv. Skägget, luvan och den bullriga rösten för onekligen tankarna åt det hållet. Han håller stolt upp en av vedkorgarna, säger att de håller i en evighet.
– Känn bara så stadig den är!
Säs Holger Andersson är född in i korgmakeriet, berättar han, en bana som var utstakad ”redan på spermiestadiet” i en bygd där korgmakeriet kan spåras tillbaka till 1700-talet. Virket tas från gammelskog och ligger i blöt ett år innan det bearbetas, klyvs för hand och flätas. Kunderna flockas runt bordet och det är tveksamt om vedkorgarna kommer att räcka. Säs förklarar att han inte är här för pengarna.
– Jag har varit med på den här julmarknaden från första början och för mig är det viktigast med det sociala, att få träffa folk. Och många kommer ju tillbaka år efter år.
På vägen ut från marknadsområdet ser vi att
flera matstånd har slagit igen. Tunnbrödet från Rättvik sålde slut redan vid tvåtiden. Men här finns mer än den tillfälliga marknaden. Smeden Igge Grau är en av dem som huserar på gruvans område året runt. I butiken finns ljusstakar, klädhängare, smycken … Det mesta av järn, platsen till trots. Vid ännu en eld ser vi Igge Grau hetta upp järnet till tusen grader för att sedan forma det glödande materialet. Andlösa barn med godisstrutar i händerna följer den magiska förvandlingen.
Det närmar sig kväll och många besökare rör sig nu bort från gruvan och genom Elsborg, de gamla gruvarbetarkvarteren som numera är eftertraktade adresser. Dagen till ära pågår också en liten julmarknad vid Falu Ljusstöperi på Elsborg och på Ernst Rolf-gårdens kafé lyser ljusen. Marschaller kantar Bergshauptmansgatan ända ner till Faluån.
Det berättas om hur den här delen av Falun, den gruvliga sidan, under gruvans storhetstid var insvept i rök från kopparhanteringen, så tät att det inte gick att se handen framför sig. Att det var meningslöst att måla husen röda eftersom soten fick dem att svartna. I dag är luften krispig och frisk. Julstjärnor och adventsljusstakar pryder fönstren i faluröda hus med vita knutar. Vi får hålla värmen med åkarbrasor efter att ha lämnat marknaden bakom oss.
- Världsarvet i Falun består inte bara av gruvan, med guidade turer och Gruvmuseet, utan också av bergsmansgårdar och stadsdelar som Östanfors, Gamla Herrgården och Elsborg.
- I Sundborn, en by strax utanför Falun, ligger Carl Larsson-gården. Det forna hemmet för konstnärsparet Carl och Karin Larsson är öppet året runt och erbjuder guidade visningar.
- På Dalarnas museum finns bland annat samlingar med sockendräkter och dalmålningar, men också ett rum ägnat Selma Lagerlöf som bodde tretton år i Falun.