I augusti 2024 sprang jag ensam hela Kungsleden från norr till söder på ungefär åtta dygn. Trots att du kanske blir avskräckt av sträckan på mer än 430 kilometer vill jag gärna slå ett slag för att man med någorlunda långsam löpning och lätt packning klarar väldigt mycket och framför allt; man får uppleva fantastiska saker!
Förberedelserna till turen började några månader innan med lite längre löpturer än vanligt på söndagarna samt planering av utrustning och logistik.
Jag är en förespråkare av all typ av löpning, men i det här fallet mer av den långsamma arten där jag springer i ett relativt lågt tempo, där jag går i uppförsbackarna och där en paus för att plocka ett hjortron eller ta ett fotografi inte förstör statistiken när jag summerar dagens sträcka och nedlagda tid.
En fredag i augusti stod jag så vid Abisko fjällstation. Jag hade just köpt en liten flaska gas till köket och tagit farväl av civilisationen via ett samtal till familjen och nu tog jag de första löpstegen söderut. Redan den första dagen fick jag vara med om väldigt ombytligt väder, fina vyer och mycket småprat med vandrare som jag mötte. Just det där att ta sig tid att stanna en minut och prata med andra fjällvandrare och ge en lägesrapport om stigen man just passerat är något av en oskriven regel på mindre välbesökta fjällstigar.
De första två dagarna var psykiskt mest utmanande innan jag kom in i rutinerna att vara i gång cirka tolv timmar per dag. De nästkommande dagarna ägnade jag mest åt att tajma logistiken med de båttransporter man behöver använda för att ta sig över vissa sjöar. När jag passerade den sista vattenpassagen strax norr om samhället Jäckvik var det en stor lättnad.
Då jag bestämt mig för att ha så lite packning som möjligt valde jag att försöka sova i fjällstugor och därmed styrdes dagarnas längd lite av var det fanns tak över huvudet. jag hade med mig utrustning för att sova en eller två nätter under bar himmel men jag hittade stugor att bo i varje natt.
Även fast STF:s fjällstugor glesar ut ordentligt söder om Kvikkjokk var det ingen brist på möjligheter till övernattning under tak, däremot krävdes det lite mer detektivarbete för att hitta var man kunde få logi. Alla värdar var väldigt flexibla och hjälpsamma och det var inga problem att som ensam resenär finna en säng utan att ha bokat i förväg. Det gällde förstås också stugvärdarna i STF-stugorna som gjorde att det alltid kändes som att komma hem när man klev över tröskeln.
De sista två dagarna, mellan Ammarnäs och Hemavan, tvingade jag mig att ta det lite lugnare och jag fick påminna mig att även om jag kände att jag skulle klara äventyret så behövde jag inte skynda mig i mål. Jag förbokade faktiskt sista övernattningen vid Tärnasjöstugorna för att inte få för mig att springa hela vägen direkt och därigenom stressa mig i mål i stället för att njuta av den sista dagen.
Det var en väldigt upplyftande känsla att stå och se ner från berget över Hemavan mot byn där nere. Jag var ganska trött i kroppen efter så många dagar, men i själen var jag piggare än på länge; det är sällan jag får möjlighet att koppla bort vardagen så totalt och så länge och bara ägna mig åt de lägre nivåerna av Maslows behovspyramid.
Jag kan verkligen rekommendera den här turen med löparskorna på, men för att njuta ordentligt tror jag att några månaders träning är på sin plats, gärna långsam löpning med ryggsäck. En annan lärdom är att alltid räkna med blöta stigar och att klara av att både jogga, äta, vila och njuta även i regn och blåst. Då tror jag att man är mentalt redo för sitt livs äventyr på Kungsleden!
Hela min turbeskrivning med packlista och dagsplaneringen finner ni här: https://adventuresweden.nu/att-jogga-hela-kungsleden-pa-drygt-8-dygn/
Jonas Elmlund