När vi närmar oss Ljungdalen längs bilvägen ser vi fjället Helags dyka upp. Högt och mäktigt. Härjedalens stolthet reser sig 1 797 meter över havet – högst söder om Polcirkeln. Det samiska namnet är Maajåelkie.
Till Helags ska vi skida och till fjällstationen med samma namn. Den första STF-stugan byggdes på den vackra platsen vid fjällets fot redan 1897. Dagens fjällstation är en bra bas för fina topp- och dagsturer – och vi ser fram emot middag i storstugans matsal med storslagen vy mot fjället.
Helags är lite av en doldis, kanske för att det inte är en kort transfer från nattåget som till mer kända fjällstationer i Storulvån och Vålådalen. Närmaste vägen till Helags, för den som inte åker bil, är att ta tåget till Östersund och några timmars regional buss till Ljungdalen – och en kort taxitur till skidledens start i Kläppen. Sedan är det bara tolv kilometers skidtur fram till Helags.
Vi vill först utforska Ljungdalen med omnejd och ska bo en natt på Fjällhornet resort, tidigare känd som Postvallen. Den ligger åtta kilometer nordväst om Ljungdalen och även härifrån går en vinterled upp på fjället.
Fjällhornet utanför Ljungdalen är ett mysigt första övernattningsstopp på väg mot Helags.
Eva Åslund tar hand om Fjällhornets anrika stugby, tidigare bara för Postens personal i dag öppet för alla.
Kvällens efterrätt i Helags restaurang är toppad med lingon.
Gamla Östan har i princip bevarats som stugan såg ut när den byggdes 1916.
Övernattningsstugorna är fint placerade i dalen mellan Dunsjöfjället och Stortuvan. Ån Ljungan rinner fram men är nu dold av is och snö. En ombonad känsla vilar över stugplatsen där i fjällbjörkskogen.
– Jag är så kär i Fjällhornet och känner mig alltid trygg här, även om jag är ensam. Själen mår bra här, säger Eva Åslund som är platschef men hellre kallar sig för stugvärd.
Hon tar hand om besökare, skottar snö och sköter om de nio stugorna där de första byggdes på 1960-talet. Anläggningen ägs av Postnords personalstiftelse. Postanställda har länge semestrat här, men anläggningen är öppen för alla.
Med turkamraterna Erika och Monika installerar jag mig i en stuga när mörkret faller. Stjärnorna tänds där uppe på himlavalvet. Vi gör upp eld i kaminen och dukar fram middag med rostade rotfrukter och varmrökt regnbågslax som vi handlat i fiskrökeriet i Börtnan på vägen hit.
Dagen efter skidar vi uppför backarna, invid en djup ravin med snödrivor som hänger ner. Djurspår går åt alla håll: hare, räv och ripor har lämnat avtryck och kanske även lämmel – vi har hört att de är på gång. Efter björkskogen kommer vi upp på kalfjället.
– Så skönt med ljudet av kall snö under skidorna, säger Erika där vi åker mellan fjällen Stortuvan och Vargtjärnsstöten, Goerpe på samiska.
Det är tyst, inga skotrar får köra här. Vidderna öppnar sig och Helags syns, lockande vit mot blå himmel. Vi beundrar det från en höjd och tar rast med lättsamt termosfika.
Färden fortsätter i en böljande fjällterräng där himlen fylls med linsmoln travade på varandra som mössor. Röda ledkryss leder oss framåt, några syns knappt där djupsnön drivit ner från höjderna.
Så går vår skidled ihop med skoterleden från Kläppen och blir bredare och hårdare. Lätt att åka på, men motvinden ökar och det är jobbigt att streta uppför den sega backen mot Helags. Vinden sliter i kläderna och jag drar åt huvan lite extra.
Vi tar rast i vindsäcken. Det är skönt att komma undan vinden och efter en stund stiger temperaturen därinne av kroppsvärmen. Som ett tält fast säcken går snabbare att få upp och väger bara ett halvkilo. Vi vilar och laddar med mackfika för att orka sista biten i motvind.
Helags reser sig allt närmare och mäktigare. Svart på toppen och i bergets krater lyser den vita glaciären som tyvärr minskat för varje år. Vinden avtar när leden svänger ner mot fjällstationen. Vi stannar och njuter av stillheten.
– Ska vi åka kana, undrar Monika som går upp på en kulle och åker ner med liggunderlaget. Erika hänger på, men jag står kvar i solen och insuper utsikten mot Helags. Långt borta syns Sylarnas spetsiga toppar som ser vitare ut än Helags. Snön har drivit runt fjällstationens stugor och ligger djup. Nu väntar bastu och dusch som värmer våra vindpinade kroppar.
– Oväntat att det finns vattentoa och dusch här. Kanske väl mycket känsla av civilisation, men lättsamt, konstaterar Monika.
Mysigt är det sedan inne i storstugan med renskinn och sittbänkar med trasmattor. Genom fönstren ser vi den branta fjälltoppen i ett rosaturkost sken från den nedgående solen. I kvällningen sitter vi sedan i matsalen och njuter av kökets saffransgryta med regnbågslax, olika röror och sallad. Allt avslutas med chokladbrownies med kolasås, glass och lingon – så gott!
Vi får en pratstund med Elin Olofsson som är platschef. Hon berättar att det är mycket nytt folk som rör sig på fjället, framför allt sommartid. På vintern är det mer vana fjällbesökare och en hel del skotergäster som kommer från Ljungdalen över dagen och äter lunch.
– Det går även att ta sig hit med Helagsexpressen som är skotertransport med kälke. Den som vill kan åka skidor tillbaka. Det är också allt fler som går på topptur här, säger Elin.
Stationen är i ständig utveckling, senast med en större frys som gör det möjligt att köra upp mer varor under vintern med skoter, och därmed bunkra inför sommaren då tyngre transporter måste göras med helikopter. En ölkran i baren har också installerats, med bland annat lokala ölsorten Helags. På så sätt minskas antalet glasflaskor som transporteras till och från fjället.
– Nytt kök blir det också i stugan Nordan med vask och rinnande varmvatten, kylskåp och spis med induktionshäll, berättar Elin.
Pärlan i Helags är annars gamla Östan från 1916 där tiden stått stilla. I den röda stugan har Erika och jag tidigare bott sommartid. Nu har stugans två rum fått nya kaminer så att gäster ska kunna sova där även på vintern. Att elda i en fjällstuga slår det mesta.
- Fjällhornet Resort, Ljungdalsfjällen: Öppet året runt. Stugby där de flesta stugor har fyra till sex bäddar. Bastu i separat stuga. Anläggningen ligger 500 meter från väg och packning kan hämtas med skoter och kälke.
- Ljungdalens vandrarhem, Ljungdalens by: Öppet året runt. Ligger i byns gamla skolhus. Två- och fyrbäddsrum. Bastu finns.
- Helags fjällstation: Vinteröppet 23 feb till 22 april 2023. Fyrbäddsrum i stugorna Sunnan och Nordan som har kök. Ytterligare bäddar i gamla Östan. Restaurang som serverar frukost, lunch och middag.
Innan vi lämnar fjällstationen pratar vi med ett par gäster som skidat med dragpulkor från Grövelsjön.
– Vi ska vara ute en vecka och bara njuta. Spelar ingen roll hur långt vi åker, säger Hans Victorin från Varberg.
Hans turkompis Lars Häreblad, från Östersund, berättar att de ibland bor i tält och har sett järv i Tjallingen längre norrut. De skidar sedan iväg med sina smarta pulkor där liggunderlag, sovsäck och annat inför natten ligger färdigt i en packpåse – bara att dra in i tältet.
För vår del blev besöket på Helags den här gången kort: tur och retur Ljungdalen. Vår skidåkning tillbaka är lättsam eftersom det är mest utför. Vi möter många skotrar, och vilsamt är det senare att komma in på skidleden.
Plötsligt hörs skrattande ripor! Vi ser hur de snövita fåglarna springer, som om snön rör sig. Det är minst tolv och några flyger upp. Vitt mot blå himmel.
Vi ser återigen många djurspår, bland annat tassavtryck som vi tror kommer från ett lodjur. Kanske står kattdjuret i fjällskogen på höjden och ser på oss.
Sista biten ner till Fjällhornet går snabbt utför i mjuksnön. Nu väntar en sista stugnatt där – med eldknaster i kaminen.