Nysnön ligger gnistrande vit och den vassa marssolen får ögonen att tåras när tät barrskog ger vika för den sparsamma bebyggelsen i Jädraås. Här, mellan Sandviken och Ockelbo där det en gång var tätt mellan järnbruk och masugnar, berättas om en tid som inte längre finns kvar. Vi rullar sakta fram mellan husen, passerar Kjellas mack, en skinnbutik, järnvägsmuseet i det gamla stationshuset och arkitekten Ralph Erskines en gång så uppseendeväckande villor för byns skogsarbetare.
Huvudvägen flankeras av det som tidigare varit bostäder och lokaler för Jädraås bruks anställda. Järnbruket grundades i mitten av 1800-talet och var i början av 1900-talet ett av landets största. Men 1942 upphörde driften i hytta och smedjor, och skogsbruket tog över som samhällets huvudnäring. Sedan dess har antalet bosatta rasat från rekordsiffran tvåtusen till strax under tvåhundra.
”Vila och träning under alla årstider är affärsidén. Här är storslaget och galet vackert”
Utanför den vita herrgårdsbyggnaden med duvblå knutar och foder gör vi halt. En generös veranda ligger vänd mot vägen. Här har brukspatronerna avlöst varandra, därefter järnvägens trafikchefer, SLU:s skogsforskning och ett antal restauratörer.
I dag är det Danne och Susanne Dannberg som tar emot.
–Vi bor i ett samhälle strax intill och har drömt att överta herrgården i Jädraås i många år, berättar de.
I december 2017 blev huset deras och snart tog vandrarhemsverksamheten fart. Susanne har tagit steget att lämna jobbet som lärare och Danne har ersatt ekorrhjulet inom industrin med eget företagande som företagsmäklare och affärskonsult. Idéerna är många om att utveckla det rörliga friluftslivet i skogarna runt omkring med skidåkning, vandring och cykling på spår, leder och grusvägar. Och det behövs alltid en fast punkt för att äta och sova, konstaterar Susanne.
–Vila och träning under alla årstider är affärsidén. Här är storslaget och galet vackert och vi är alltid helt ensamma
i skogen!
Närheten till den alpina anläggningen i Kungsberget är ytterligare en affärsmöjlighet, isfiske och paddling på de många vattendragen är andra alternativ att locka med.
”Rummen är ljusa och svala, med breda golvbräder, skira gardiner och tapeter i gammal stil”
Herrgården var i gott skick när de klev in. Tidigare ägare hade med varsamma händer återställt mycket av herrgårdens ursprungliga atmosfär.
Danne och Susanne har tagit vid där behov fanns: nytt kök, målning och tapetsering.
–Vi gör det mesta själva. Det finns tusen grejor att åtgärda, säger Danne.
Och gästerna har inte svikit. Vandrare, cyklister, fiskare och skidåkare har hittat hit, liksom grupper av olika slag som hyrt hela herrgården för släktträffar, fester och företagsevenemang. Från jul till sista sportlovsveckan har det varit i det närmaste fullbelagt, berättar de.
Susanne tar oss med på en rundtur i herrgården. Bottenvåningen med matsal och breda dubbeldörrar som leder ut mot punschveranda och trädgård. I hallen finns tofflor att låna – och sockor och vantar till försäljning, stickade i byn till förmån för utsatta barn i Ukraina.
En trappa upp ligger de flesta av sovrummen, allrum och stor veranda i söderläge med utsikt över Hyttdammen som nu är täckt av ett tjockt lager snö.
Vid horisonten böljar skogen och rader av vindkraftverk. Mellan träden lär finnas gott om klövvilt samt de fem stora rovdjuren: björn, varg, järv, lo och kungsörn.
Rummen är ljusa och svala, med breda golvbräder, skira gardiner, tapeter i gammal stil och loppisfyndade tavlor i olja med naturmotiv.
En del av gästerna på vandrarhemmet är tågentusiaster från hela Europa som lockats att besöka ortens järnvägsmuseum. Jädraås var centralort för DONJ, Dala-Sala-Ockelbo-Norrsundets Järnväg. Linjen började användas 1897 och fraktade malm, järn, träkol och så småningom timmer och massaved från inlandet till hamnen i Norrsundet, strax norr om Gävle.
Kvar som museijärnväg är i dag sex kilometer smalspår på sträckan Jädraås–Tallås. I den före detta stationsbyggnaden träffar vi Rickard Johansson, trafikchef och ansvarig för den verksamhet som lever vidare sedan nedläggningen av reguljärtrafiken 1970.
”Det är en fin upplevelse att cykla iväg längs den välpistade Kärleksstigen”
Den ideella föreningen JTJ driver och sköter fem ånglok, ett tjugotal vagnar och dessutom stationens lokstallar och verk-
städer. Det är hit, till Jädraås, som många gamla järnvägsvagnar med 891 millimeter mellan hjulen skickas för renovering.
–Eftersom miljön är bevarad med alla funktioner intakta är museet helt unikt. Utan oss hade allt varit borta, säger Rickard Johansson med stolthet i rösten.
Föreningens kärntrupp utgörs av ett trettiotal entusiaster som varje söndag hela sommaren eldar upp ångan i loket med polskt stenkol, kopplar på en personvagn för att sedan ånga iväg längs banvallen. Ibland tas även en restaurangvagn ut i trafik. Med all personal uppklädd i tidstypiska uniformer.
–De flesta är pigga pensionärer som lägger ner oändligt med tid, berättar Rickard Johansson. Vi brukar träffas regelbundet här i stationshuset för att prata tåg och dricka en pilsner tillsammans.
Tillbaka på herrgården tackar vi ja till erbjudandet att provcykla en så kallad fatbike i skoterspåren. Danne och Susanne är båda hängivna cyklister med lång erfarenhet av såväl mountainbike som landsvägscykling. Fatbike är ett nytillskott i floran av cyklar, med breda och löst pumpade däck som inte sjunker ner i snön, i övrigt lik en vanlig mountainbike.
Det är en fin upplevelse att cykla iväg längs den välpistade Kärleksstigen på våra breda däck. Som att cykla på moln, mjukt och behagligt utan att för den skull förlora cykelkänslan.
Och fort går det när vi gungar fram genom skogen. Vi hinner tillryggalägga närmare en mil innan vi är tillbaka vid herrgården, med röda kinder och uppiggade av kvällskylan som kommit krypande över sjön.
Innan en smal månskära hunnit höja sig över vindkraftverkens siluetter träffar vi också lokalbon Christer Lundquist. Även han har lockats till Jädraås av järnvägen. Nu är han pensionär med lägenhet i stationshuset.
–Jag håller på med det mesta, deklarerar han belåtet.
Med detta menas att han är ordförande i byrådet, samt sekreterare i vindkraftfonden som årligen delar ut flera hundra tusen kronor till det lokala föreningslivet. Jädraås är en aktiv by, slår han fast.
–Vi ordnar teater, tjejträffar, midsommarfirande och halloweenfest i den gamla hyttan. Dessutom har vi bagarstuga, badstrand, blomplanteringar och ett byablad.
”Till frukosten serveras vi Dannes pannkakor med lönnsirap”
Att det nu gjutits nytt liv i herrgården, efter att den stått tyst och tom under en längre period, tycker Christer Lundquist är glädjande.
–Jätteroligt, och ett lyft för hela samhället.
Till frukosten dagen därpå serveras vi Dannes pannkakor med såväl lönnsirap som vinbär från Nordanå och blåbär från Jädraås. Susanne hastar förbi och konstaterar att jobbet som vandrarhemsvärd är mer hårt arbete än ett stilla pyssel. Att starta upp en egen verksamhet från grunden har varit en utmaning. ”Men det känns helt rätt”, försäkrar de båda samstämmig.
–Vi ger projektet tre år, till att börja med, säger Susanne. Eller fem. Sedan får vi se.•