SMAK: Saffran i olika former på Konditori Lido
Saffranssemlor, saffranskladdkaka, saffransgrottor, lussekatter fyllda med vaniljkräm… Konditori Lido må vara tryggt traditionellt när det gäller inredningen – jukebox, smidesräcken och små sittbås med originalsoffor från 1954 – men ryggar inte för nymodigheter i konditoridisken. Konditoriets stora nyhet är emellertid bockbakelsen som lanserades lagom till Gävlebockens femtioårsjubileum i fjol. Den smakar fruktigt och gräddigt.
– Vi ville göra något friskt och somrigt, något som man blir uppiggad av nu när det är mörkt, säger konditorn Cathrine Jacobson.
Lido ligger på Söder i Gävle och det var här reklammannen Stig Gavlén skissade fram den första Gävlebocken på en servett 1966. Han var marknadsföringsansvarig för Södra Kungsgatans förening, en sammanslutning av mindre affärsidkare som ville locka fler kunder från city till det som då kallades Gävles modernaste gata.
Stig hade smak för det storslagna och hade tidigare tagit fram världens största pinnstol och världens längsta skidor. Nu lanserade han idén att sätta upp en halmbock på Slotts-torget i ena änden av Södra Kungsgatan och frågade sin bror Jörgen, som jobbade som brandman, om han kunde hjälpa till att bygga den.
– Han frågade sina kollegor och de svarade glatt ja, utan att veta hur stor jag ville ha den, säger Stig Gavlén roat när jag pratar med den i dag 90-årige Gävleprofilen på telefon.
Den första december 1966 restes den 13 meter höga, 7 meter långa och 3 ton tunga bocken på torget. Att det var just brandmän som byggde bocken – en tradition som fortsatte ända in på 2000-talet – känns smått ironiskt med tanke på den tradition som startade när bocken sattes i brand av en påstruken yngling vid tolvslaget på nyårsafton samma år.
Sedan dess har bocken brunnit 29 gånger och utsatts för sabotage eller eldningsförsök 10 gånger. Tolv jular har den klarat sig oskadd. Samtidigt har bocken blivit en symbol för staden, en kändis som har fått följare i hela världen via sociala medier.
– Vi trodde att bocken skulle bli en engångsföreteelse, men den blev väldigt omtyckt och skapade en uppståndelse som vi inte hade räknat med, säger Stig.
Han går fortfarande gärna på Lido. Numera väljer han kaffe och bockbakelse.
Traditionsenligt bygger naturvetarna på Vasaskolan i Gävle en mindre bock till Slottstorget - som tar över som huvudattraktion om storebror bränns ner.
Gävle satsar på att bli landets juligaste stad.
Södra Kungsgatan.
Jul i vinyl.
Gamla Gefle.
Sig likt på Lido.
Örjan Tjärnström, arrangör av slöjd- och hantverksmässan i Gasklockan.
Bobergs gasklocka.
Förra året invigdes den 50-årsjubilerande Gävlebocken traditionsenligt vid första advent, med pompa och Thomas di Leva på Slottstorget. Lagom till jubileet lanserade kommunen en ny slogan: Julen börjar i Gävle, för att med en folkfest ”befästa Gävles position som en av Sveriges juligaste städer”. Och bara några timmar efter invigningen brändes jubileumsbocken ner – trots hårdbevakning med övervakningskameror och väktare.
LUKT: En blandning mellan kafferosteri och den nedbrunna halmfiguren
När vi besöker staden, en dryg vecka senare, är marken på Slottstorget fortfarande sotig. Nog luktar det också lite bränt – eller kommer doften från Gevalias kafferosteri neråt hamnen? En mindre bock, traditionsenligt skapad av Naturvetenskapliga föreningen på Vasaskolan, fyller nu tomrummet på torget efter den nedbrunna halmfiguren.
Det känns lite sorgligt. Men för kommunen blev bock-jippot ändå en god affär. Enligt en undersökning av det turismekonomiska värdet omsatte bockens 50-årskalas med tillhörande julevenemang, hela 27 miljoner kronor, långt mer än de 8 miljoner som kommunen vågat hoppas på.
– Bocken jobbar verkligen för Gävle. Den här rapporten visar hur mycket bocken betyder för kommunen och för vårt näringsliv, säger kommunstyrelsens ordförande Inger Källgren Sawela.
SYN: Pittoreska bostadskvarter, julbelysning och minigranar
Ett kvarter från Slottstorget ligger Gamla Gefle, ett av landets mest pittoreska bostadskvarter. Inte minst om man så här års strosar runt mellan de låga trähusen under blå timmen, när de antika gatlyktorna och julbelysningen mellan husen har tänts. Husen går i citrongult, duvblått, falurött och lindblomsgrönt.
Gatorna har namn som Glasmästargränd och Vagnmakargränd. I fönstren hänger halmstjärnor, röda julgardiner och virkade grytlappar.
Ett av de gamla husen rymmer ett museum över den Gävlefödda protestsångaren Joe Hill, ett annat rymmer Majas kaffestuga. Mittemot ligger Auktionshallens murrigt mysiga antikbod. Utanför står nyhuggna minigranar, innanför väntar snurrande änglaspel, tända ljus och Sven Erik Pettersson. Han har jobbat här sedan 1958 och tycker att det blir svårare och svårare att hitta julpynt från förr.
– Kulorna går ju sönder, säger han och fingrar på en skål med små julgranskulor från femtiotalet.
Men modernt pynt och moderna pynttraditioner ger Sven Erik inte mycket för.
– När jag var liten hade vi tre tomtar som vi tog fram till jul. Sen blev det tomteinvasion på åttiotalet. Då skulle folk plötsligt ha fyrahundra fula tomtar från Taiwan.
HÖRSEL: Julfavoriter i skivbutik med retrokänsla
Inne på Alla tiders skivhandel dånar Rolling Stones från vinylrummet. Butiken är belägen på en sömnig sidogata till Stortorget i Gävle och tillhör den gamla sortens skivbutiker med rader av vinylbackar och travar med tiokronors-cd. Bakom en av travarna står butiksägaren Magnus Bergström.
– Julförsäljningen går väldigt bra i år. Stones, Dylan och Cohen säljer enormt bra. Dessutom växer intresset för vinyl stort.
Vi ber Magnus tipsa om sina julfavoriter och får tre album: Tracey Thorns Tinsel and Lights, Nat King Coles Christmas Album och Leroy Andersons Sleigh Ride.
– Tracey är ena halvan av den brittiska duon Everything but the girl och blandar egenskrivet med covers. Det är någon enstaka julklocka, annars ganska avskalat.
– Nat King Cole får representera det amerikanska femtiotalet. Här får man både rösten och stämningen.
Och Sleigh Ride?
– Ett musikaliskt mästerverk.
KÄNSEL: Ulligt och lenslipat
Ulliga lammullskuddar, lång- håriga renfällar och lenslipade smörknivar. På Gävles gamla varvs- och hamnområde, i arkitekt Ferdinand Bobergs två gasklockor från slutet av 1800- talet, väntar stadens mest taktila julupplevelse.
Här arrangeras Gävleborgsslöjdarnas årliga slöjd- och hantverksmässa med 57 hantverkare från Gotland till Medelpad. Yngst är 13-åriga gävlebon Simon Olsson. Han säljer skator, utsågade i trä och målade med svart och vit färg.
– Man sätter fast ett äpple i mitten och hänger dem i träden åt fåglarna, säger Simon och visar pedagogiskt.
Äldsta deltagaren är 82-åriga Gerhart Spaarmann från Kvissleby. På hans bord finns allt som kan göras av lövträd: sandwichspadar av sälg, sillgafflar av masurbjörk, salladsbestick av al… Här finns också knappt synbara miniträaskar. Den minsta är 2,85 millimeter och finns med i Guinness rekordbok som världens minsta nipperask.
– Det tog en hel dag att göra den, svårast var att svarva ut den invändigt, säger Gerhart.
Utanför är det gråkallt. Arrangören Örjan Tjärnström, som är sekreterare i Gävleborgsslöjdarna, tänder marschaller utanför entrén. Han har pigga ögon, röd tröja och tomteluva med texten ”Ho ho ho”.
– Den blinkar i vanliga fall, men batterierna har tagit slut.
Börjar julen verkligen i Gävle? Just den här december-dagen känns julen ganska avlägsen. Å ena sidan kan vi sakna glöggdoften och låten Last Christmas stämningshöjande syntslinga. Å andra sidan känns det befriande med en stillsam hantverksmarknad i en tid då julmusiken som går på rundvarv i varuhusen kan driva vilken julfanatiker som helst till vansinne.
”Köper man något här är det unikt, och inte dyrare än massproducerat”
Strax innan vi ska åka vidare börjar det snöa – ett lätt snöfall som lägger sig som ett vitt puder på toppen av gasklockorna. Utanför en av dem möter vi familjen Jansson Sjöberg från Gävle.
– Vi har handlat mössor till barnen, en bok om näver och ett par presenter, säger Peter Jansson. Det är kul med hantverk och att slippa det där krimskramset som brukar säljas på andra marknader. Köper man något här är det unikt, och inte dyrare än massproducerat.
Innan vi skiljs åt tipsar familjen om en annan julhöjdare i Gävle: pepparkakshuset på Länsmuseet.
– De bygger upp ett jättefint, gigantiskt hus i entrén och överträffar sig själva varje år.
När vi besöker staden är museet tyvärr stängt för renovering. Men vi tackar (och bockar) för tipset. Och hoppas få se även denna julattraktion nästa gång – så att staden gör skäl för sin nya slogan.