ATT KOMMA TILL Lillputtland, mitt inne i västgötaskogen, är som att kastas rakt in i en parallellvärld.
Bara här kan Carl Larssons Sundborn stå granne med en väderkvarn från Skåne och Läkarvillan i teveserien Saltön. De största byggnaderna är ett par meter höga, andra räcker knappt upp till knäna. Sammanlagt har det blivit ett fyrtiotal hus vid det här laget.
– Jag har dragit i varenda skruv själv och ber inte om hjälp i onödan. Det är också jag som bakar och bemannar kaféet. Jag ville ha något att pyssla med när jag blev gammal och det fick jag verkligen, säger Lill-Marie Boström.
Allt virke är hämtat från skogen intill. Hon har noga gjutit bottenplattorna och mätt så att husen står i våg. För att byggnaderna ska lysa kvällstid har hon dragit flera hundra meter kabel. Två dammar har hon grävt för hand, allt för att göra området ännu lite trevligare.
För många blir pensionen ett tillfälle att dra sig tillbaka. För Lill-Marie blev det precis tvärtom. Aldrig har den lilla grusvägen rakt ut i skogen varit så välbesökt. Varje sommar kommer tusentals besökare, från Sverige och utlandet, för att beundra miniatyrstaden, på gården mellan Herrljunga och Falköping.
– I somras hade jag ett par här från Burma. Det är otroligt, ibland får jag nypa mig själv i armen, säger Lill-Marie.
Varje höst stänger Lillputtland men inte heller då vankas rast och ro. Under vinterhalvåret arbetar Lill-Marie med att bygga nya hus och renovera de gamla.
ALLT BÖRJADE MED ett besök till hembygdsmuseet Åsle Tå i Falköping. På 1800-talet hade de flesta västgötska socknar en gemensam allmänning som kallades för Tå, där de allra fattigaste fick möjlighet att bygga sig en backstuga.
Lill-Marie blev så inspirerad av byn, Sveriges största samling bevarade backstugor, att hon bestämde sig för att åka hem och bygga en kopia av den, i miniatyr.
– Bygget blev omskrivet i lokaltidningen och plötsligt började det dyka
”Jag har dragit
i varenda skruv
själv och ber
inte om hjälp i
onödan.”
upp folk som var nyfikna och ville se det med egna ögon. Jag blev jätteförvånad, jag jobbade ju heltid inom vården.
SÅ SMÅNINGOM ORDNADE Lill-Marie till en parkering, kafé och toalett. Med åren har det tillkommit allt fler byggnader.
Utöver miniatyrkopiorna
finns också tre rejäla lekstugor. Lill-Marie vill inte att besökarna går in i miniatyrhusen eftersom det orsakar slitage. I stället har hon specialbyggt tre lekstugor där det är fritt fram för lek.
– En gång berättade en karl att han hade varit inne i Storkyrkan och att han tyckte att det såg himla bra ut. Han fick ju egentligen inte gå in där, men jag sa inget.
Samtliga hus i Lillputtland har en verklig förlaga och intill varje byggnad finns en tavla med information. Två barn som är här med sina morföräldrar stannar extra länge vid tre färgglada hus från värdsarvsbyn Hallstatt i Österrike som Lill-Marie inte kunde låta bli att inkludera i sin lilla ministad.
Huslängan är omsorgsfullt prydd med träbalkonger och prunkande blomlådor.
RITNINGAR ÄR INTE hennes grej. I stället utgår hon från foton, och ibland vykort, på byggnaden som hon vill återskapa. En favoritbyggnad är en klarröd träkyrka i nygotisk stil vars original står i bohuslänska Hälleviksstrand.
Lill-Marie tycker själv att det är en av Sveriges vackraste kyrkor. Hon har sågat varenda träbit till spånpanelen för hand. Det blev sammanlagt flera tusen och bygget tog en hel vinter.
– Prästen var här och besökte oss i somras. Han tyckte det var jättekul och kände sig som hemma.
Stolt berättar hon också att Lill-Babs – som i slutet av sin långa artistkarriär också hade ett kafé/ affär i hemorten Järvsö– gärna hade velat komma och inspektera den minikopia av fiket som Lill-Marie byggt upp.
– Men hon hann aldrig göra det. Hon fick i alla fall barnbarnen att skicka massa bilder till mig och såg till att bygget blev av. Det är jag glad för.