Vintern 2020 körde Anna Sandström igenom byn Nösse-mark, inte långt från Dals-Ed samhället där hon växte upp och dit hon återvänt. Hon såg det vackra före detta ålderdomshemmet, med dess läge intill sjön Stora Le, insåg att det stod tomt och fick låna en nyckel.
– Det var kärlek vid första ögonkastet. Jag tänkte att ett sånt här ställe måste användas!
Hon tyckte att kåken från 1932 var som gjord för nattgäster. Här fanns redan tio rum, alla utrustade med både toa, dusch och kök, och därutöver två matsalar och ett par mindre rum för umgänge.
Nu står hon i det lilla köket i husets bottenvåning och mixar smoothie. Ulrika Leandersson rullar brödbullar av en nattjäst deg. Snart sprider sig doften av nybakat bröd och en stund senare dukar de två kompanjonerna fram frukosten.
Vid ett av borden i de två rum som utgör ställets matsal och med utsikt över sjön strax nedanför, sitter barndomsvännerna Christina Larsson och Natalie Santos. En gång per år gör de en gemensam helgtripp, gärna med vandring inkluderad. Denna gång föll valet på Tresticklans nationalpark, som ligger en mil härifrån. Efter gårdagens vandring i parkens kuperade terräng var de lätt möra, berättar Christina och Natalie. Att grilla middagen i Vita husets trädgård och sedan krypa ner i bekväma sängar blev en perfekt avslutning.
Tresticklan bjuder på obrutna skogsmarker och sägs vara södra Sveriges största väglösa naturområde med säregen terräng och många sjöar. Nationalparken gränsar till Norge och bara ett par mil härifrån ligger norska Halden med Fredrikstens fästning där svenska krigarkungen Karl XII stupade år 1718.
Vid Vita husets receptionsdisk går det enkelt att få en överblick av trakten med hjälp av en stor karta. Anna Sandström fick tag i den hos byggnadskontoret i Bengtsfors kommun.
– Jag fick den utskriven i delar och limmade upp den med tapetlim. Tanken är att vi ska markera leder och platser på den.
Den där dagen då Anna Sandström blev förälskad i det gamla äldreboendet visste hon genast att det var sin vän Ulrika Leandersson hon skulle ringa. Nu var det dags att förverkliga den dröm om en egen verksamhet som de två så länge hade närt, utifrån sin långa vänskap och sitt gemensamma intresse för matlagning.
– Fast vi hade väl kanske pratat mer om catering än ett helt Bed and breakfast, säger Ulrika med ett leende.
Men visst var hon på. Kort därpå hade de ett hyreskontrakt. Så följde en vinter med tapetsering och gardinsömnad, nedmontering av trapphiss och uppdatering av kök. Numera är det framför allt rampen till entrén, de gamla larmklockorna, linoleumgolven i några av rummen och de handikappanpassade toaletterna som skvallrar om husets historia. De flesta av rummen är i dag omvandlande till dubbelrum med eget kök och badrum. På övervåningen finns ett familjerum där barnen har ett eget krypin och med trädgårdsutsikt från duschen. En gång i tiden var det här doktorn bodde då han besökte hemmet.
Att stället varit ett äldreboende är inget Ulrika och Anna vill dölja, tvärtom. På väggen i hallen går det att läsa om husets historia: byggt 1932, då med gemensamma sovsalar och renoverat i omgångar. Faktum är att Ulrika själv varit i huset i sin roll som sjuksköterska.
– Där fanns medicinskåpet då, säger hon och visar mot den bakre delen av köket.
Anna Sandström och Ulrika Leandersson växte upp på samma gata, tre mil härifrån. De var klasskamrater och fortsatte att umgås – när de flyttade ifrån det lilla samhället Ed, och ännu mer när de båda återvände. Anna är kommunikatör, Ulrika sjuksköterska och båda arbetar fortfarande deltid i sina tidigare yrken.
Sommartid är det emellertid den egna verksamheten som gäller. Då och vid en del större arrangemang utökar de också personalstyrkan, och ibland rycker familjen in. Middag serveras till förbeställda, större sällskap och vid vissa specialarrangemang.
– Inför julbordet brukar våra mammor stå och steka köttbullar i flera dagar, säger Ulrika.
Till Vita huset hör också två stugor: Ängön, med kök och badrum, och lilla Strandön, före detta blöjförrådet som Anna och Ulrika försett med en hel vägg av gamla överblivna fönster. Där bor man utan el och rinnande vatten men med strålande utsikt över sjön.
Sjön Stora Le, ja. Av kartbilden att döma borde den väl snarare heta Långa Le med sin långsmala form. Den är en av de otaliga vattendrag som Dalsland är översållat av och som inte minst lockar kanotister, något som Ulrika Leandersson och Anna Sandström givetvis tagit fasta på genom att hyra ut kanoter. Självklart finns också en brygga. Så nu är det dags för oss att ta det där doppet som inte blev av före frukost.