Det västgötska kulturlandskapet utmed väg 190 är en sevärdhet i sig. Men här finns också flera potentiella stopp för alla med minsta intresse för retro. Som Nellie’s Diner utanför Lerum, Anten–Gräfsnäs smalspåriga museijärnväg inte så långt från Alingsås, eller Gammelmacken i Sollebrunn, en Shellmack från 1935 som har bevarats i ursprungligt skick.
Det är alltså inte utan anledning som den krokiga landsvägen mellan Göteborg och Lyrestad vid Göta kanal, kallas Retrovägen. Ungefär i mitten ligger Nossebro, Retrovägens epicentrum och vårt mål för dagen.
Det visar sig vara en ovanligt välbevarad liten stad. Storgatan kantas av färgaffär, klädbutik, frisörsalong, charkaffär, loppis och skobutik. I ena änden tronar ett gammalt brandslangstorn bredvid ett två-våningshus från 1936 med Amiralen, kvarterets namn, i rödgrön neon.
– I slutet av 1930-talet var det här kommunens hjärta, säger Nossebrobon och retroexperten Monica Galle.
Här fanns brandstation, polisstation, bryggeri … och ett badhus där man kunde bli skurad av baderskan Ester. Det är lätt att föreställa sig myllret.
I dag är det lite lugnare i Nossebro centrum – men långt ifrån dött. Bryggeriet lades ner 1962 men 2022 började det åter bryggas öl i Amiralen när mikrobryggeriet Nossans flyttade in i källaren. Kvarterets främsta dragplåster är emellertid baderskans gamla tjänstebostad, numera omgjord till museilägenheten Andra våningen.
– Välkommen till folkhemmets och miljonprogrammens tid, säger Monica Galle när hon visar oss upp för marmortrappan.
I hallen möts vi av telefonhyllan i teak med en mörkgrön bakelittelefon och tillhörande telefonkatalog. Köket har gulblommiga tapeter, bord med perstorpsplatta och på spisen balanserar kaffekokaren Don Pedro sina två glasbehållare ovanpå varandra. Skafferiet är fyllt med dåtidens nymodigheter: mellanöl i plåtburk, snabbkräm, skinkkonserver och Luxus kokkaffe.
– Det är många i min ålder som går i barndom när de kommer hit, säger Monica Galle som har inrett våningen tillsammans med retrofränden Kerstin Abelsson.
Läs också: ReTuna – second hand för retrofantasten
Ett av de tre rummen är inrett som ett tidstypiskt tonårsrum, med svartvita idolbilder på Tages, Hepstars och Shanes på väggarna och sminkbord med kakmascara och tupékam. På golvets grönbruna ryamatta står en bärbar grammofonspelare och en packe vinylskivor. Mycket kommer från Monica Galles eget föräldrahem.
– Det här är i stort sett en kopia av mitt tonårsrum.
Vi fascineras av en klänning av papper, möjligtvis lanserad 1960 då inredningsarkitekten och debattören Lena Larsson lanserade uttrycket ”Köp, slit och släng”. På soffbordet i vardagsrummet, intill ett askfat, hittar vi en informationsbroschyr om omläggningen till högertrafik.
– Här finns många detaljer som kan knytas till samhällets utveckling på 1960-talet, tanken är att det också ska fungera som en historielektion för yngre, säger Monica som är pensionerad lärare.
Andra våningen är långt ifrån det enda besöksmålet i Nossebro där tiden tycks ha stannat. Ett stenkast bort finns en elaffär som har stått orörd sedan den stängdes 1969 och lite längre bort på Storgatan ligger Eriksons chark, en 101-årig charkbutik där alspånsrökta korvar och andra egengjorda charkuterier säljs över disk, precis som förr.
– Det känns väldigt kul att få föra det här arvet vidare, säger Cecilia Erikson som är fjärde generationens charkuterist och förvaltar familjeföretaget tillsammans med sina två bröder.
Ett par hus bort ligger 80-årsjubilerande Hectors skor, en klassisk skobutik med karaktäristisk doft av läder och skokräm. Butiksägaren Eva-Britt Lundh började arbeta på Hectors som 13-åring och tog över för sex år sedan, efter några år i den italienska skobranschen.
– Vi har många återkommande kunder som uppskattar den personliga servicen här, säger hon. Det är också roligt att möta alla tillfälliga besökare. Många blir glatt överraskade av att vi har en så fin shoppinggata.
Nossebro hör till Essunga kommun, som med sina knappt 6 000 invånare är en av Sveriges minsta kommuner. Samhället växte fram med järnvägen, närmare bestämt Västgötabanan som invigdes 1900. Utvecklingen tog ännu mer fart 1916 när Nossebro även fick järnvägsförbindelse med Trollhättan. Det lär vi oss under en rundtur i stationshuset från 1900, numera omgjort till museum.
I det före detta järnvägshotellet en bit därifrån driver Kerstin Abelsson, hon som var med och inredde Andra våningen, antikbutiken Gamla ting. Här blandar hon sin privata leksakssamling och maken Bosse Abelssons dragspelsdito, med allmogemöbler, porslin från mitten av 1900-talet och loppisprylar.
När hon växte upp drev hennes pappa en teve- och vitvaruaffär i samma lokal.
– Storgatan ser ut ungefär som den gjorde då. Jag tror att en anledning till att Nossebro är så välbevarat är att det är en bit till storstädernas köpcenter och att här aldrig har varit någon rivningshysteri, tack och lov.
Läs också: Återuppväckt värdshus vid forsens brus
Vid sidan av centrumhandeln hålls även marknadstraditionen vid liv. Sista onsdagen i månaden, från mars till november, arrangeras Nossebro marknad, en klassisk knallemarknad som startade 1903. Då var det främst kor och hästar som salufördes, numera utgörs sortimentet av mer klassiska marknadsvaror, men varierat fokus olika månader.
Alldeles intill marknadsområdet ståtar en av Nossebros mer udda sevärdheter: en 6,44 meter hög sax. På skylten intill läser jag att den användes vid återinvigningen av Storgatan 1994 och finns med i Guinness rekordbok som världens största sax.
- Månadsmarknaden, en av landets äldsta och största, hålls
sista onsdagen i varje månad. - Marknaderna har ofta olika teman, exempelvis lokala mat-produkter i april, ”kropp & själ” i maj och ”jakt & fiske” i september.
- Retro- och veteranbilsintresserade samlas till Nossebro motor-lördag som traditionsenligt hålls första lördagen i juni.
Ett kvarter därifrån ligger biograf Stjärnan, en välbevarad klenod med tidstypisk biljettlucka och väggar dekorerade med affischer från filmer som Ung rebell, Kär i Paris och Jazzgossen. Mycket har hänt sedan de första svartvita stumfilmerna visades här 1925; träbänkarna har bytts ut mot bekväma sammetsfåtöljer och de gamla projektorerna har ersatts av digital teknik.
– Bion är hundra år men tekniken är top notch, säger Birgit Friesjö, en av de ideella krafterna i föreningen som håller liv i bion.
Numera varvas alla typer av film med direktsänd opera från The Metropolitan i New York och andra kulturevenemang.
– Det är så fint att vi kan visa kultur från världens främsta scener här i lilla Nossebro, säger Birgit. Folk åker långt för att besöka oss och många kommer för att det är så go gemenskap runt fikabordet i pauserna.
Något kvarter därifrån – allt i Retrovägens Nossebro tycks ligga max ett kvarter bort – ligger en annan populär träffpunkt: Elins bageri & konditori. Här möts vi av en konditoridisk fylld med småkakor, klassiska kondisbitar, mockatårta och Essungabakelse, skapad till Essunga kommuns 40-årsjubileum 2023.
– Flera av recepten är över 90 år gamla, säger Tord Haraldsson, pensionerad polis och tredje generationens bageriägare.
Etablissemanget är döpt efter hans farmor Elin, som startade bageriet 1928.
Vi fortsätter till Liljedal, en lunchrestaurang på andra sidan ån. Här väntar hemlagad husmansbuffé och stora matsalar med sjuttiotalsinredning, spets-dukar och kristallkronor. Restaurangen drivs sedan ett par år av Johanna och Henrik Lindqvist.
– Det här är en institution, så vi har valt att behålla så mycket som möjligt, säger Johanna.
En paroll, konstaterar vi, som skulle kunna gälla för hela Nossebro. Eller kanske till och med hela Retrovägen.
