De beslutade neddragningarna i STF:s verksamhet i Jämtlands-/Härjedalsfjällen, enligt den överenskommelse som gjorts med områdets samebyar, blev som väntat den stora diskussionsfrågan under riksstämman som hölls i helgen. Flera motioner hade inkommit med förslag på hur en permanent stängning av Gåsenstugan i Vålådalens naturreservat kunde undvikas, liksom yrkande på att hela beslutet om neddragningar skulle rivas upp. Särskild tid avsattes på stämman för att styrelsen skulle förtydliga och förklara och ge medlemsombuden möjligheter att ställa ytterligare frågor.
– Varför använde inte styrelsen oss medlemsombud som referensgrupp under resans gång, undrade medlemsombudet Leif Engkvist från Frösön. Det var en tuff process för oss i Jämtland. Jag upplevde att beslutet togs i tystnad och informationen var flytande. När medlemmarna därhemma hörde av sig och undrade kunde jag inte svara.
Anders Forsberg från Västerbotten undrade varför styrelsen inte valt att kalla in en extrastämma för att avgöra en sådan här stor fråga.
– Är inte riksstämman längre STF:s högsta beslutade organ?
Styrelsens ordförande Pia Jönsson Rajgård svarade att styrelsen är vald att driva verksamheten mellan stämmorna och att det finns tydliga direktiv kring vem som har beslutsrätt om vad.
– Det måste finnas en rågång mellan riksstämman, styrelsen och STF:s kansli. I frågor kring markupplåtelseavtal har generalsekreteraren mandat att förhandla, men ska i komplicerade fall ta in styrelsen, så som också skedde, sa Pia Jönsson Rajgård och påminde om att STF genom åren har tagit många stora och viktiga beslut, inte minst under pandemiåren, utan att kalla in riksstämman.
Medlemsombudet Karin Tillhagen från Stockholm efterlyste dokumentation från de överläggningar som hållits med samebyarna genom åren.
– Det är viktigt inte minst för framtiden och för att vi ska kunna gå tillbaka och förstå vad som hände, sa Karin Tillhagen.
Generalsekreterare Maria Ros Hjelm som deltagit i de samtalen som pågått i flera års tid ansåg att det inte hade varit möjligt.
– Det handlar om förtroende. Vi har suttit ner till många och långa diskussioner där en otrolig mängd olika möjligheter, önskemål och krav varit uppe på bordet. Att det som togs upp där inte skulle gå vidare, var en förutsättning för att samtalen skulle fungera.
Förtroende var en faktor som styrelsen och generalsekreteraren återkom till många gånger. Styrelsens analys är att STF behöver bygga en bättre relation med samebyarna i Jämtlandsområdet än vad föreningen historiskt haft. Maria Ros Hjelm tryckte på STF måste ha en väl fungerande samverkan med sina grannar på fjället för att kunna bedriva verksamhet, både i vardagen och på lång sikt.
– Samebyarna här måste veta att de kan lita på STF. Så har det tyvärr inte alltid varit, sa Maria Ros Hjelm.
Styrelsen lyfte att den såg en stängning av Gåsenstugan som den minst dåliga lösningen, i en verklighet där Länsstyrelsen tydligt krävde att föreningen skulle backa för att kunna få fortsatt arrendeavtal.
– Men i botten handlar det också om vilken förening STF vill vara. Vi är en förening som menar allvar när vi pratar om hållbarhet, och då också social och ekonomisk hållbarhet i de områden där vi finns, sa styrelseordförande Pia Jönsson Rajgård.
– Kunde vi lagt ner något annat än Gåsenstugan, undrade medlemsombudet Richard Scharff från Uppland. Kunde vi bytt fjällstugan mot en fjällstation i stället?
Maria Ros Hjelm förklarade att diskussionerna med både samebyarna och Länsstyrelsen hela tiden har utgått från en övergripande bild av turismens störningar i området och att stor vikt hade lagts vid att freda ett sammanhängande område, i kalfjällsmiljö, där renarna kunder vara relativt ostörda.
– Ingångsvärdet för samebyarna i våra samtal var att STF:s verksamhet skulle halveras. Skulle vi hitta ett alternativ till Gåsenområdet kunde det innebära att vi fick stänga både Blåhammaren och Sylarna.
Under omröstningen röstades motionerna ner, och ingen röstade emot förslaget att ställa sig bakom ”och uttrycka stöd för STF:s arbete med markupplåtelsen i Jämtland.” Ingen voteringen begärdes.
Efteråt var generalsekreterare Maria Ros Hjelm synbart glad och lättad.
– Nu har stämman sagt sitt och visat vad vi vill som förening. Det är klart att jag tänker på dem som fortfarande tycker något annat, men jag har också upplevt ett starkt stöd i den här frågan. Många har hört av sig och sagt att de tycker att det är ett tufft beslut att ta, men att det har varit rätt väg att gå. Det här stödet har inte hörts så mycket utan kommit direkt till mig och till styrelsen. Men det känns bra att stämman nu visar att vi lyssnat även på de medlemmarna.
Fotnot: Tre medlemsombud reserverade sig mot några av stämmans beslut: Leif Engkvist till förmån för bland annat förslaget att inte stänga restaurangen på Helags fjällstation. Anders Forsberg reserverade sig med motiveringen att hans förslag hade gett ”möjlighet till fortsatt bred dialog” och Gösta Westin ”mot bakgrund av processen i arbetet som borde förts med större transparens mot medlemmarna och med tydlig redovisning av tänkbara konsekvenser innan avtal slöts”.