Som nybliven distriktsveterinär i Älvsbyn beslutade sig Ulf Broman 1968 att ta med sig familjen på skidsemester till Abisko fjällstation. Där passade han på att leta efter spår från sin farbror Hjalmar, som ofta fjällvandrat med sin familj. Och mycket riktigt – på stationen hittade Ulf Broman en nedtecknad skildring av farbroderns vandring upp på Kebnekaise i juli 1916.
Och nu får även Turists läsare ta del av den dramatiska vandringen, 108 år senare. Texten är oredigerad vad gäller stavning och grammatik. På två ställen har dock ett förlegat ord för samer tagits bort.
”En angenäm om ock rätt ansträngande färd är nu avslutad. Från Murjek med bil, båtar och ca 1 mils gång förbi forsarna, kommo vi till Kvickjokk den 1 juli. Vi startade därifrån i sällskap med Ingenjör Karl Hedin och hans syster fröken Anna Hedin samt mina 3 barn Lilly, Yngve och Åke (den siste endast 12 år) den 2 juli kl 5 em och voro i Saltoluokta den 5e kl 6 fm efter att förut ha övernattat i Sjabatjockstugan och hos Länta i Aktse. Hos Länta erhölls mjölk och fisk.
I Saltoluokta kunde ej vårt proviantförråd förstärkas, så som vi hoppats, då där (för tillfället) var brist på vissa varor såsom bröd och socker. Den i Turistföreningens broschyr utlofvade utombordsmotorn för öfvre sjöarna var ännu ej anländ. Från Saltoluokta samma dag kl 8.30 em anlände vi till Kebnekajsestugan den 8e kl 3 fm. Vid Kartjejaures östra ända var Turistföreningens båt för bristfällig för att användas, men genom att tjyflåna en båt, som händelsevis fanns där, kunde resan fortsättas. Lyckligt eller olyckligt mötte vi egaren i Suorvajaure, sa att ersättning kunde lämnas.
Vid Kartjejaures vestra ända fanns ingen båt, men vid Sourvajaures östra 2 st. Vi medtogo båda båtarna till båtplats vid Vaktovaare, och då här ej fanns någon båt kvarlemnades den ena och den andra återfördes. Turister före oss norrifrån hade här således blifvit svårt strandsatta. I Kebnekajsestugan stannade vi för att hvila och för att om möjligt invänta Sarri (tillsyningsman). Vårt proviantförråd behövde förnyas. Då Sarri uteblev försågo vi oss med vad som kunde anträffas (bröd och köttkonserver), och lemnade stugan den 9e kl 5 em för att bestiga Kebnekajse.
Detta lyckades för oss alla tack vare stegjärn, is yxa och alplina. Utan någon av dessa hade bestigningen varit omöjlig. Nästan ingen snö fanns kvar och högsta toppen utgjordes av is betäckt av 5 cm lager af isstycken liknande hagel. Då högsta toppen på nedfärden passerats ungefär 2/3 inträffade ett olyckstillbud. En av förarna, Svenström från Tjamotis, som högg trappsteg med isyxan, förlorade fotfästet oaktat stegjärn och kom nedrasande med stark fart. Fyra av oss äldre i rät linje nedanför försökte hejda, men oaktat stegjärnen befunno vi oss alla i en klunga deltagande i nedfärden, om och med mindre fart, men straxt före foten och stenmuren lyckades vi stanna. Hade föraren varit längre upp, torde händelsen ej aflupit så lyckligt, då foten ej var snötäckt.
Mina 2 barn Lilli och Åke tvingades nu p.g.a. utslitna skor gå till Kebnekajsestugan för att över Kalixfors fara till Abiskojokk dit de anlände den 13 juli kl 09.45 f. m. Vi övriga nedstego genom Kebnedalen till Kebnekåtan (Charles Rabots). Vägen föreföll betydligt kortare än till Kebnestugan och utom på ett ställe lättare. Vi nedstego vid jökelens spets der branten var nästan lodrät grusväg betäckt med en myckenhet lösa stenar. Möjligen bättre nedstigningsställe längre upp med gång över jökeln till andra stranden, men som vi ej lyckades upptäcka. Skulle jag emellertid ännu en gång under liknande förhållanden bestiga Kebnekajse, valde jag hellre vägen över Kebnekåtan än den vanliga över Kebnestugan för att undslippa Tuolpagorni och Rullevara. Snöbrygga på bäcken mellan Tuolpagorni och Rullevaara fanns ej.
Till Kebnekåtan anlände vi den 10e kl 11 fm och till Abiskojokk den 12e kl 6 e. m. Vaden över de större bäckarna voro ovanligt svåra (förarens utsago) p.g.a, värme och regn i fjällen och var detta i synnerhet förhållandet med Tjäktjajokk der vattnet steg till midjan och stark ström. Myggen nästan hela vägen mycket besvärliga. Temperaturen pa Kebnekajses högsta topp kl 01 natten mellan den 9e och 10e juli +6,5 Celsius. Yngste bestigaren Åke Broman 12 år. Hela resan från Kvickjokk till Abiskojokk tog således, inberäknat bestigning av Kebnekaise 10 dygn och 9 timmar. Abisko 13e juli 1916.”
Hjalmar Broman
Foto: Canva (Helena Giertta och privat)