Den gamla riksvägen slingrar sig utefter Ljusnans stränder, förbi väl tilltagna gårdar och det som säkert är fagra blomsterängar, men nu täckta av ett tjockt snötäcke. Det är lätt att föreställa sig dimslöjorna som en midsommarnatt kommer dansande upp från älven. I dag är det i stället grått och kallt, med is på vägen och skare på snön.
Då är det skönt att komma inomhus. Vi kliver in genom gulmålade dubbeldörrar och välkomnas av lockande dofter från lunchbuffén där konferensdeltagare trängs med en grupp konfirmander framför karotterna.
Byggnaden vi nu befinner oss i stod klar i mitten av 1800-talet. Under de första hundra åren var det -gäst-giveri och en livlig handelsplats med besökare från när och fjärran. I samband med att den sista privata -ägaren avled 1943 hände det sig att tre cyklande entusiaster hade vägarna förbi. De anfördes av stiftsadjunkt Carl Adolf Murray från Uppsala med uppdraget att se sig omkring för att hitta en fast plats för stiftets ungdomsverksamhet. Tycke för gården i Undersvik uppstod och det blev affär. Och 1944 kunde ungdomarna byta ut lägervistelsens tält och campingliv mot bekväma rum.
Men även andra besökare hälsades välkomna till den nyblivna stiftsgården. Redan första året kom 600 personer på besök och rekordåret 1953 räknades 8 000 gäster. Gården kom under en period också att användas som semesterhem för uttröttade hemmafruar.
Men många besökare innebar stora utgifter för att hålla jämna steg med slitaget. Även om gården byggdes ut i omgångar så återkom diskussionerna inom stiftet om att avveckla verksamheten. Och sedan 2023, efter en omfattande renovering, är det STF som med kyrkan som ägare, ser till att hålla de 133 bäddarna varma. Därmed är Undersvik ett av få boenden utanför fjällen som föreningen driver i egen regi, i stället för genom lokala samarbetspartners. STF har sedan några år en uttalad strategi att ta över fler egna anläggningar runt om i landet. Unders-vik blev något av startskottet för den satsningen.
– Här är lugnt och avskilt, samtidigt som det är nära till många aktiviteter runt omkring, konstaterar Charlotta Netsman, som fram till i höstas var platschef på anläggningen.
Charlotta lyfter också gärna fram maten här som anledning till ett besök.
– Vi är stolta över vårt kök. Vi följer årstiderna, sneglar mot lokala traditioner och tvekar inte att köpa en hel ko.
För kocken Magnus Wallin är det närodlad och naturlig råvara som utgör basen på bordet. Gärna fermenterat och syrat. På dagens lunchbuffé serveras viltkött men också syltad kålrot, bakade betor, fermenterad morot, rostad blomkål, syrad vitkål …
– Lite mindre men lite bättre kött på tallriken, förklarar kocken en del av sin filosofi.
Vi tar rygg på Charlotta för en visning av den gamla stiftsgården. Överallt är det nytapetserat och nymålat, med stor omsorg nerlagd på detaljerna. Den tidskrävande renoveringen tog 2,5 år i anspråk. Inredaren och formgivaren Madelene Lodin har varit med från början.
– Naturmaterial, förädling och återbruk har varit ett genomgående rättesnöre. Lokala möbelsnickare och målare har bidragit med kunskap och erfarenhet, tidstypiska material har använts och gamla möbler av god kvalitet har renoverats och fått ny kostym, berättar hon.
Det lilla kapellet finns kvar förstås, med vackra fönster och plats för andakt och eftertanke.
Matsalens stora kakelugn imponerar. Och en trappa upp finns ett väl tilltaget samlingsrum med högt i tak, en stor öppen spis där en brasa brinner och ett väldigt halvmånefönster med utsikt över Ljusnan.
Målningen i taket omges av texten till psalm 474 i 1937 års psalmbok:
De fagra blomsterängar och åkerns ädla säd,
De rika örtesängar och lundens
gröna träd.
De skola oss påminna
Guds godhets rikedom,
att vi den nåd besinna
som räcker året om.
Smått nostalgiska av minnen från barndomens skolavslutningar vandrar vi vidare mellan husen som nu utgör gårdshotell och vandrarhem. I Murray-gården, med namn efter cyklisten som blev upphovet till stiftsgården, finns 23 bäddar fördelat på sju rum med vardagsrum och kök. Hyr hela huset eller boka en bädd. 
Hälsingegården har 29 sängar fördelat på tre sovsalar. Upplandsgården erbjuder 14 rum med 34 sängplatser, självhushåll och bastu. Och så har vi den totalrenoverade Gästrikegården där gästen välkomnas med bäddad säng och handduksskulptur. Vissa rum har utgång mot en altan med utsikt mot soluppgången över Ljusnan.
– Kyrkan fortsätter att förlägga kurser och läger hit, även kommuner och företag har hittat hit, säger Charlotta. Hittills har fokus varit på grupper, men nu börjar vi rikta in oss även på privatgäster. Vi vill skapa en mötesplats som inspirerar till upplevelser, vila och reflektion.
I väntan på vad kvällens middag ska erbjuda lämnar vi motvilligt en varm tekopp och ett kex med marmelad. Ute är det vått och halt men vi följer den gamla riksvägen hundra meter till den vita stenkyrkan som byggdes 1788. Den ersatte då en äldre medeltidskyrka och den mäktiga klockstapeln, daterad 1759, flyttades från den gamla kyrkplatsen. Mycket mer finns inte att se i Undersvik denna eftermiddag i februari. Men till skidbackarna i Järvsö är det bara två mil och till spåren i längdparadiset Harsa tre. Dit far vi dock inte i dag. I stället återvänder vi till vår tekopp framför brasan. Vi vill helst bara sitta kvar och känna doften av björkved och den annalkande middagen. Det är på alla sätt gott nog.